Han  lever

Alla inlägg under oktober 2010

Av Anji - 27 oktober 2010 14:14

 

Här på denna sidan vill jag ge dig sanningar som du kanske inte visste att  du borde ha.

Här nedan kommer det en sanning om den FRAMVÄXANDE KOMMANDE KYRKAN!

 

Klicka här -> Hur du kan se att den Framväxande kyrkan visar tecken på att utvecklas i din kyrka här läser du mer 

 

Är du en av dem som vill tro och ha gemenskap med Jesus,så ta till dig vad som kommer framöver, för då är du förberedd på tider som kommer:

 

HÄR kommer texten, den är av chockerande slag:

 

Hur du kan se att den Framväxande kyrkan visar tecken på att utvecklas i din kyrka EMERGING church

Kommentar av Roger Oakland:


Världen förändras. Det gör också den kristna evangelikala kyrkan. En gång i tiden – för inte så länge sedan – ansågs Bibeln vara Guds Ord av majoriteten av evangelikala kristna. Nu när vi är en bra bit in i det andra millenniet och den postmoderna, postkristna eran kan termen evangelikal betyda nästan vad som helst. Vad har hänt? Varför händer detta och vad är framtiden för traditionell kristendom?


Under de senaste åren har jag runt om i världen talat om de aktuella trenderna som påverkar kristendomen. Efter dessa presentationer möts jag av kristna som kommer från flera olika församlingsbakgrunder. Många uttrycker sin oro över vad som händer i deras kyrkor, bekymrade över den nya riktningen som de ser att deras kyrka tar. Trots att de inte alltid kan urskilja vad som är fel vet de att någonting är fel och att det måste bemötas.

Dessutom har många berättat för mig att de försökt uttrycka sin oro för sina pastorer eller församlingsäldste. I så gott som varje fall har de fått höra att de måste göra ett val – antingen följa det nya programmet eller lämna kyrkan.


Denna rörelse mot en nyuppfunnen kristendom (en som är utformad för att ”nå människor”) verkar vara här för att stanna. Det är inte bara en modenyck. Ofta ber bekymrade bröder och systrar i Kristus mig att ge en förklaring för att hjälpa dem att förstå vad de råkat ut för. De vill veta varför dessa förändringar är på gång och vad som kan förväntas i framtiden. Likaså vill de veta vad som kan göras – om det går att göra någonting – för att stoppa denna tidvattenvåg. Det är av detta skäl jag skriver denna kommentar – för att ge biblisk insikt vad gäller den Framväxande kyrkan och vart den är på väg framöver.


Evangeliet enligt Skrifterna

Genom kyrkohistorien har olika trenden kommit och gått. Medan kulturen förändras från plats till plats har biblisk kristendom alltid grundats på det centrala budskapet i Bibeln, som är evangeliet om Jesus Kristus, och det budskapet förändras aldrig.

Detta evangeliums budskap handlar om vem Jesus Kristus är och vad Han har gjort. Ett barn kan förstå evangeliets budskap. Detta budskap kungör att livet här på planeten jorden är ändligt och att livet efter döden är evigt. Den goda nyheten är att vi kan räddas från våra synder om vi ångrar oss, ber om förlåtelse och följer Honom.
Hur vi svarar på evangeliets budskap under den tid vi har på jorden bestämmer var vi tillbringar evigheten – himlen eller helvetet. Jesus, universums Skapare, försåg oss med en väg och det är den enda vägen vi kan tillbringa evigheten med Honom. Det handlar om att fatta ett personligt beslut över om vi vill eller inte vill acceptera planen Han har stått för.


Guds motståndare vill inte att mänskligheten ska förstå det enkla budskapet. Hans plan är att bedra världen. Om han kan göra människor blinda för evangeliet eller övertyga dem om att de tror på evangeliet när de i realiteten inte gör det har hans plan lyckats. Genom tidsåldrarna har oräkneliga miljarder blivit lurade, antingen genom att förkasta sanningen eller genom att tro att de trodde på sanningen när de i stället hade blivit bedragna.


Evangeliet enligt postmodernismen

Tiderna förändras! Men evangeliet måste förbli det samma även om allt annat förändras. Vi lever nu i den postmoderna eran. I ett ärligt försök att nå den postmoderna generationen med evangeliet verkar det som att många kristna har blivit postmoderna i sitt tänkande.

Kanske termen postmodern är ny för dig. Låt oss undersöka vad den betyder.

Från början kännetecknades den moderna eran av en tid med rationellt tänkande som grundades på sakliga observationer. Många hävdar att den moderna eran tog slut i mitten av 1900-talet.

Det postmoderna tänkesättet flyttar sig bort från det rationella och det sakliga till det erfarenhetsmässiga och det mystiska. Med andra ord var det i det förgångna möjligt att kunna skilja på rätt och fel samt svart och vitt. I den postmoderna eran är allting relativt för betraktaren. Det som är rätt för dig kan vara fel för någon annan. Det finns inget sådant som en absolut sanning. Det enda som är absolut är att det inte finns något absolut.

Vi lever nu i en tid i historien som kännetecknas som postmodern. Professorer på universiteten undervisar studenter att det inte finns något rätt och fel. Allt är relativt. Evangeliets budskap är för det postmoderna tänkesättet alltför dogmatiskt och arrogant. De säger att det är nödvändigt att hitta ett mer måttligt evangelium som kan accepteras av massorna.

Många kyrkoledare söker nu efter sätt att nå den postmoderna generationen. De tror att de kan finna de lämpliga metoderna att göra det utan att ändra på budskapet. Men i sina försök att nå denna postmoderna generation har de själv blivit postmoderna och ändrat på budskapet. Eftersom evangeliet är bestämt av Skrifterna kan ju inte evangeliet ändras om det inte blir ett annat evangelium. Jag tror att det är detta som händer i Framväxande kyrkan.


Han kom inte

Många har lagt märke till att efter millennieskiftet har deras kyrkor bytt åsikt vad gäller Bibelns profetior och Jesu återkomst. Många har gett upp om Jesu återkomst. Från 60-talet och framåt fanns en iver över Jesu nära förestående återkomst. Jesusfolket var entusiastiskt över Bibelns profetior och kunde se tecken på att Jesus skulle stiga ned från himlen till Sin Brud vilket ögonblick som helst.

År 2000 var av särskild vikt. När Jesus inte dök upp verkar det som att många helt uppenbart blev besvikna. ”Kanske Jesus har fördröjt Sin återkomst”, sade några. Andra har anammat åsikten att Han kanske inte alls kommer, åtminstone inte på det sätt vi har fått lära oss. De är nu övertygade om att vi måste vara sysselsatta med att ”bygga Hans Kungadöme” här på jorden med ”vilka mänskliga resurser som än behövs.”


Kungadömets evangelium

En av huvudindikatorerna på att något har förändrats kan ses på sättet som framtiden uppfattas. Hellre än att enträget kungöra evangeliet enligt Skrifterna och tro att tiden för att göra det är kort har betoningen nu skiftat. ”Tidens tecken” är inte längre viktiga. Stridsropet är väldigt annorlunda. Det som evangelikaler lägger mycket stor vikt vid är idén att världen kan förbättras radikalt genom sociala program.

Detta koncept som på ytan kan verka väldigt bra är några allvarliga bibliska konsekvenser. Enligt Skrifterna kommer det inte att finnas något Guds kungadöme innan Kungen anländer. Alla mänskliga resurser som människan kan uppbåda kommer att inte räcka till för att få fram idealstaten. Enligt Skrifterna är det faktiskt så att den fallna människan kommer att leda oss ännu längre ner för vägen mot ett samhälle av desperation och laglöshet precis så som det var i Noas dagar.


Således kan denna mål- och meningsmotiverade syn på att etablera en global idealstat vara en plan, men den ”motiveras” av humanistiskt resonerande och leds inte av den Helige Ande. Naturligtvis är det bra att göra gott mot andra, men all godhet vi kan göra är inte gott not. Pastorer och församlingsledare som blir involverade i sådana program som är mänskligt motiverade kan ofta identifieras av vissa karaktärsdrag:

Sund biblisk lära är farlig och splittrande, och det erfarenhetsmässiga (dvs. mystiska) ges en större roll än läran.
Biblisk profetia lärs inte längre ut och anses som slöseri med tid.
Israel blir mindre och mindre betydelsefull och har ingen biblisk signifikans.
Efter hand gäller löftena till Israel för kyrkan och inte för Israel (ersättningsteologi).
Bibelstudium ersätts med att studera någons bok och dennes metoder.
Församlingens hälsa värderas utifrån kvantiteten av människor som deltar.
Guds Ords sanning blir mindre och mindre viktigt.
Guds Ord, särskilt begrepp som helvetet, synd och omvändelse, tonas ner efter hand så att den icketroende inte tar anstöt.



Andlig gestaltning och transformation

Mycket av det jag beskrivit ger en formel för ett nedtystande av kristendomen som bereder vägen för ett avfall som bara kommer att intensifieras i framtiden. Denna trend bort från auktoriteten i Guds Ord mot den nyuppfunna formen av kristendom har kommit över alla evangelikala samfund som en lavin. Inte många bibellärare såg att denna lavin kom. Nu när den är på väg är det bara några få som inser att den till och med höll på att hända.

Men det finns ännu en stor bit till pusslet som måste identifieras för att förstå vad som utvecklas i den Framväxande kyrkan. Samtidigt som biblisk kristendom har tystats ner och ljuset från Guds Ord förminskats, är en annan lavin av villfarelse på väg som är lika förödande.

Detta beskrivs bäst genom att Guds ord får ge vika för erfarenheter som Guds Ord förbjuder. Bästa sättet att förstå denna process är att erinra sig vad som hände under den mörka medeltiden när Bibeln blev den ”förbjudna boken”. Inte förrän reformatorerna översatte Bibeln till språket hos vanliga människor, var folket i mörker. När ljuset från Guds Ord blev tillgängligt, kunde människor återigen förstå evangeliet enligt Skrifterna.

Denna trend som är på väg idag visar oss att historien håller på att upprepa sig. Medan Guds Ord blir mindre och mindre viktigt är ökningen av mystiska erfarenheter alarmerande och dessa erfarenheter presenteras för att övertyga den aningslöse att kristendom handlar om att känna, röra vid, lukta och se Gud. Det postmoderna tänkesättet är den perfekta miljön för fostrandet av vad som kallas ”andlig gestaltning”. Denna undervisning påstår att det finns flera vägar och metoder till att komma närmare Gud. Förespråkare för andlig gestaltning lär felaktigt ut att vem som helst kan utöva dessa mystiska ritualer och finna Gud inom sig. Att ha en relation med Jesus Kristus är inte en nödvändig förutsättning.


Denna undervisning som egentligen har sina rötter i uråldrig visdom (det ockulta) presenterades för kristendomen efter Nya testamentet och återfinns inte alls i Guds Ord. Rörelsen ”den andliga gestaltningen” grundas på erfarenheter som främjats av ökenmunkar och romerskkatolska mystiker – dessa mystiker uppmuntrade till bruk av ritualer och övningar som, om de utfördes, skulle föra den utövande närmare Gud (eller komma in i Guds närvaro). Förutsättningen var att om man gick in i den tysta eller heliga platsen var sinnet tömt på distraherande faktorer och Guds röst skulle kunna höras. I verkligheten ledde dessa hypnotiska mantraaktiga övningar dessa munkar in i ett förändrat tillstånd av medvetenhet. Metoderna de använde är de samma som buddhister och hinduer använder som medel för att möta det andliga riket.


Sådana metoder är farliga och är inte sanktionerade i Bibeln – Gud ger inga instruktioner för detta. Tvärtom varnar Han oss strängt för spådomar, vilket är att använda en ritual eller metod för att få information från en andlig källa. När förespråkare för andlig gestaltning (som Richard Foster t.ex.) säger att dessa metoder visar att den Helige Ande gör någonting nytt för att friska upp kristendomen menar jag att det som händer inte är något nytt och inte den Helige Ande.


Rörelsen ”den andliga gestaltningen” främjas i stor utsträckning vid högskolor och prästseminarier som det senaste och bästa sättet att bli en andlig ledare i dessa dagar. Dessa idéer exporteras sedan vidare från seminarierna till kyrkorna genom akademiker som har instruerats i att ta kristendomen till en ny nivå av insikt.

På samma sätt främjas dessa kontemplativa övningar av ledare för framväxande kyrkan, som till exempel Brian McLaren, Robert Webber, Dallas Willard och andra. Bokförläggare som NavPress, InterVarsity och Zondervan översvämmar marknaden med böcker som främjar kontemplativa övningar baserade på österländsk mysticism. Pastorer och församlingsledare läser dessa böcker och lanserar sedan idéerna som om de var det bibliska svaret på att närma sig Gud.



Tecken på att den Framväxande kyrkan håller på att utvecklas

Det finns specifika varningstecken som är symptomatiska på att en kyrka har slagit in på den framväxande/kontemplativa vägen. I några fall kanske inte pastorn är medveten om att han är på denna väg eller förstår var vägen slutar.

Här är några av varningstecknen:

Skriften är inte längre den definitive auktoriteten som grund för den kristna tron.


Evangeliet om Jesus Kristus centrala karaktär ersätts av humanistiska metoder som främjar kyrkotillväxt och ett social evangelium.
Mer och mer betoning läggs på att bygga Guds kungarike nu och mindre och mindre på varningarna i Skriften om Jesu Kristi nära förestående återkomst och den kommande domen i framtiden.
Undervisningen att Jesus Kristus ska härska och regera i en verklig millennieperiod anses obiblisk och hädisk.
Undervisningen att kyrkan har tagit Israels plats och att Israel inte har någon profetisk betydelse anammas ofta.
Man undervisar att Uppenbarelseboken inte hänvisar till framtiden, utan redan har uppfyllts i det förgångna.
En erfarenhetsmässig mystisk form av kristendom börjar främjas som en metod till att nå den postmoderna generationen.
Främjande av idéer som lär ut att kristendomen måste nyuppfinnas för att kunna ge mening åt denna generation.
Pastorn kan genomföra en idé som kallas “forntid-framtid” eller “årgångskristendom” och hävda att för att kunna föra kyrkan framåt måste vi gå tillbaka i kyrkohistorien och hitta vilka erfarenheter som var effektiva för att få människor att ansluta sig till kristendomen.
Medan Guds Ords auktoritet undermineras främjas föreställningar och känsloupplevelser som nycklarna till att uppleva och känna Gud.
Dessa upplevelser inkluderar ikoner, ljus, rökelse, liturgi, labyrinter, bönestationer, kontemplativ bön, uppleva sakramenten, särskilt det eukaristiska sakramentet.
Det verkar vara en stark betoning på ekumenik som indikerar att en bro håller på att etableras som leder i riktning mot enhet med den romerskkatolska kyrkan.


En del evangelikala protestantiska ledare säger att reformationen gick för långt. De undersöker på nytt anspråken som ”kyrkofäderna” framförde att nattvarden är mer än en symbol och att Jesus verkligen blir närvarande i brödet vid nattvarden.
En trend växer fram mot en ekumenisk enhet för världsfredens sak och som hävdar andra religioners giltighet och att det finns många vägar till Gud.
Församlingsmedlemmar som ifrågasätter eller står emot de nya förändringar som pastorn genomför tillrättavisas skarpt och ombeds oftast att lämna församlingen.


Vad har framtiden i sitt sköte?

Om den Framväxande kyrkan fortsätter utvecklas i nuvarande takt kommer den traditionella evangelikala kristendomen att nyuppfinnas och evangeliet om Jesus Kristus enligt Skrifterna att anses alltför trångsynt och restriktivt. Med andra ord kommer den smala vägen till himlen som Jesus proklamerade så småningom att överges för en bredare väg som anammar hedniska upplevelsemässiga övningar. Jag kallar denna nyuppfunna och på ett nytt sätt avspeglade form av kristendom som utvecklas – ”kristen babylonism”.

Denna nya form av kristendom kommer att ersätta biblisk tro med en tro som säger att människan kan etablera Guds rike här på jorden. Ordet kommer att fortsätta bli sekundärt i förhållande till ett system av verk som drivs av upplevelser.


Ett ekumeniskt mönster mot enhet med Rom kommer att bli mer synligt. De som vägrar anamma denna riktning kommer att räknas som andliga underliga kufar som måste tillrättavisas rejält. De som står upp för biblisk tro kommer att anses vara hinder för den enhetliga världsandligheten som främjas som svaret för fred.

Bästa sättet att förbereda sig på vad som kommer är att skaffa sig en förståelse för vad som händer nu. Även fast det inte är många som verkar urskilja trenden som är på gång finns det dock några. Utan Bibeln och Helig Ande som vår guide skulle mörkret som är på väg vara överväldigande. Men ljuset från Guds Ord genomtränger mörkret och det finns de som räddas från bedrägeri och ser vad som sker.

Jag är övertygad om att vi ser avfallet vara på väg, precis som Skrifterna förvarnat om. Detta betyder att denna aktuella trend antagligen inte kommer att försvinna. Vi måste fortsätta proklamera sanningen mitt i villfarelsen med kärlek. Så som Paulus instruerade Timoteus:

Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida. Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen, och i hopp att de så ska bli nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom är de fångade, så att de gör hans vilja (2 Tim 2:24-26).


Det finns fortfarande pastorer och församlingar som är hängivna till att proklamera sanningen. Hitta dem och stöd dem. Om du är på en plats där detta verkar omöjligt ska du söka reda på material som finns tillgängligt från solida bibelbaserade kristna prästerskap och håll bibelstudier i ditt eget hem.

Och se upp! Jesus kommer snart.  /  Blessings, Anji  

Av Anji - 21 oktober 2010 11:43

 

LÄS MONAS VITTNESBÖRD:

 

 

Ett mycket starkt vittnesbörd av Mona som avslutas med den syn hon fick från Herren, som varnade henne för att vandra på den breda vägen. Vi tror detta kan vara till en hjälp för många som kanske är i samma situation. (Ohlins) artikel fr www.elvorochjanne.se:  /vittnesbördet finns också på Bernt Isakssons hemsida./

 

Vittnesbörd:    Jag kommer från ett brokigt förflutet med missbruk av narkotika och tabletter. Jag hade nog egentligen en Gudstro sedan jag var liten trots att de familjehemsföräldrar jag växte upp hos var ateister. När jag var 16 år kom jag i kontakt med en kvinna från en församling med anknytning till trosrörelsen. Jag följde med henne på flera olika möten och efter ett möte bad jag frälsningsbönen ensam i mitt flickrum.

Trots att jag hade en Gudstro och hade upplevt Jesu närvaro så fanns det så många saker och frestelser som drog mig bort från Jesus. När jag var 19 år träffade jag den man som jag nu sedan många år är gift med och har två söner med. Han hade sedan flera år missbrukat både hasch, amfetamin och alkohol. Jag som var ung och naiv trodde väl att detta inte skulle utgöra något problem för oss utan som de säger, kärleken är blind. Efter några månade tillsammans blev även jag introducerad inför amfetaminet och efter att ha provat var jag fast. Sedan följde flera års missbruk, periodvis oftare och periodvis mer sporadiskt. Missbruket accelererade dock efter ett tag och jag var djupt deprimerad efter att ha förlorat min mamma som gick en tragisk död tillmötes.



Det hela slutade med att jag, efter att ha skadat en av de människor jag älskar mest av allt, hamnade i arresten i tre dagar. Detta var de tre mest fruktansvärda dygn jag upplevt i hela mitt liv. Jag var ångestfylld, visste inget om hur det gått för den person jag skadat, hade inga lugnande tabletter och var utlämnad helt åt mig själv och min djupa ångest. När jag låg där i min cell ropade jag till Jesus och lovade honom att ”om jag kommer ut härifrån skall jag aldrig mer knarka och jag ska ge mitt liv till dig”. Efter häktningsförhandlingen blev jag som genom ett mirakel försatt på fri fot och jag ropade högt, under tårar, i den sal där vi befann oss ”TACK GODE GUD”.



När jag sedan kom hem blev det utredning gällande barnen och myndigheterna trodde först att det skulle bli ett omhändertagande enligt LVU (lagen om vård av unga). Genom Guds nåd och omsorg blev det dock inte så utan vi fick behålla våra barn. Efter den första veckan hemma beslöt vi, jag och min man, att vi skulle gå på ett söndagsmöte i den trosförsamling som kvinna jag känt som ung var med i. Vi överlämnade där våra liv till Jesus, tillsammans, då vi gick fram för förbön. Efter en tid följde vi med en bekant till en annan församling i Örebro som också är en församling med anknytning till trosrörelsen.



Vi blev efter några månader medlemmar där och till en början mådde jag bra och tyckte att jag växte och mognade i Gud. Människor sa till mig att de såg i mitt kristna liv att jag mognat, att mitt liv var fruktbärande och jag kom ofta med fantastiska vittnesbörd. Vid denna tid gick jag på folkhögskola och människor där sa att jag verkade så trygg och lugn vilket jag tyckte var konstigt då jag själv inte upplevde någon trygghet och något lugn på insidan. Lärarna sa till mig att de såg mig som en förebild för de andra eleverna och det var ju det var, så som jag såg, det bevis för vad Gud gjorde i mitt liv. Jag hade under denna tid anammat undervisningen om munnens bekännelse och jag gjorde i princip aldrig några negativa eller kritiska uttalande utan vad är människor än sa så kunde jag finna någon väg att vrida till det de sa så att det blev positivt.



Under min tid på Folkhögskolan krigade jag i andevärlden, befallde, band upp andemakter, intog skolan för Guds rike och uttalade inget negativt vare sig om mig själv, min familj eller om min omgivning bara positiv bekännelse. Under denna tid började jag känna att jag allt som oftast var spänd i hela kroppen, hade hjärtklappning och kände mig stressad. Jag såg människor jag mötte i skolan som ”fiender” då de ifrågasatte min tro eller den typ av församling jag tillhörde. Detta var något som jag inte riktigt kunde erkänna för mig själv då men som jag nu efter rannsakan har förstått.



Jag visade förstås inte hur jag mådde eftersom det skulle innebära att jag förlorade mitt vittnesbörd om att vi kristna är övervinnare och har en helt annan utgångspunkt och helt andra förutsättningar än människor i världen. Om någon exempelvis frågade mig ”är du trött” så blev svaret så klart att det var jag ju inte, även om jag faktiskt var helt slut. Detta förnekande innebar att jag ljög både för mig själv, andra och till och med för Gud. Den bästa förklaringen av hur jag mådde denna tid är att jag bar mask inför både mig själv, Gud och människor. Jag utvecklade även magkatarr vilket jag tror hade med den psykiska och fysiska stress jag var under att göra.

Jag gick till läkare och specialister och de sa alla att det var psykosomatiskt och troligtvis berodde på stress något som jag förnekade för jag var ju ”frälst och fri”. I mina ögon var det ett nederlag att jag skulle vara sjuk på grund av stress. En annan händelse som faktiskt öppnade mina ögon under denna tid var en händelse i samband med ett biobesök med några från församlingen. Vi skulle se filmen Narnia. Ett par var med och de hade sin son med sig. Han var ca 10 år tror jag. När vi stod i biljettkön sa pojken till mig; ” Är du ledsen?” jag svarade ”Nej! varför skulle jag vara det?”. ”Du ser ledsen ut på ögonen” sa pojken. Jag hajade till när pojken sa detta och reagerade både med rädsla och med ilska. Jag förnekade vid denna tid att jag mådde dåligt och när pojken ställde denna fråga så gick den rakt in i hjärtat på mig.



Jag tror att det var Gud som talade genom pojken och jag förundras över att det ingen annan såg, inte ens jag själv, det såg en liten pojke i mina ögon. Efter detta så tänkte jag ofta på det pojken hade sagt och tittade mig själv i spegel ofta för att se, om jag i mina ögon, kunde se det pojken såg. Efter ett par år började jag se på vissa saker i församlingen med andra ögon och jag kände att jag gled längre och längre bort från Jesus. Jag läste nästan aldrig Bibeln på egen hand och jag hade börjat skolka från söndagsgudstjänsten. Den andliga mat jag fick var genom de predikningar jag hörde och nästan varje gång jag åkte hem från ett möte hade jag dåligt samvete och tänkte ”nu ska jag ta tag i mitt kristna liv”.



Trots att jag kände att jag gled bort från Gud så fanns det längst inne i hjärtat en djup längtan och törst efter Hans närhet och Hans Sanning. Jag beslutade för ca ett år sedan att jag skulle ta en paus från församlingen för att söka Gud på egen hand. Under flera månader rådde stor förvirring och ångest. Jag ropade i min nöd på Gud efter vishet och sanning, jag sökte på nätet efter information om trosrörelsen och framförallt jag läste Guds Ord själv. Under mina studier växte en större bild fram och jag förstod att de läror som ligger till grund för trosrörelsen inte är bibliska och har grumliga källor.



Jag såg i min förtvivlan den ogudaktiga koppling som sker mellan trosrörelsen och katolska kyrkan och mycket mer som inte stämde. Under denna tid av rannsakan av rörelsen kom jag ihåg en syn som jag haft våren 2008. Jag hade tidigare inte kunnat tyda den fullt ut och inte helt förstått vad den stod för och vad Gud ville säga mig. Jag visste dock att denna syn var väldigt viktig och Gud manade mig att skriva ned den. Nu när jag befann mig i denna förvirring blev den vägledande och jag förstod vilka människorna med maskerna var och vad jag behövde göra. Jag har nu tagit avstånd från trosrörelsen.



Det var med dock med stor smärta och sorg jag gick ur församlingen eftersom det fanns människor där som har betytt väldigt mycket för mig och som stöttat mig igenom många svårigheter. Jag har inte för avsikt att svartmåla någon församling eller någon människa som tillhör trosrörelsen utan det är läran jag vänder mig emot då jag sett frukten av den i mitt eget liv. Det finns dock mycket gott även inom trosrörelsen och jag kan inte förneka att Gud gjorde mycket äkta i mitt kristna liv under min tid inom rörelsen men som jag ser det, och som Guds Ord säger oss, så är Sanningen viktigare och Gud leder oss inte att bygga vidare på en grund som inte stämmer överens med Hans eget ord.


Den förljugenhet jag själv levde i och den hårdhet som man kan möta och som jag såg i mitt eget liv är så som jag ser det inte Anden frukt. Jag upplever att jag har fått börja om i min vandring med Gud och det enda som betyder något nu är Hans Sanning och Hans Nåd. Vi kan inte prestera något inför Gud utan tron är en Gåva och det är underbart att bara kunna vila i att Gud leder oss och beskyddar oss då vi sätter Sanningen främst. Framförallt vi behöver inte bära mask vare sig för människor eller Gud han är vår Fader och älskar oss även om vi inte är perfekta. Gud välsigne dig!!

***************************


Här följer nu Monas syn:

 

Våren 2008 fick jag till mig denna syn. Jag skulle vila middag efter skolan och låg där i sängen, helt avslappnad när jag för mitt inre fick se de båda vägarna som berättelsen nedan handlar om. Jag kan fortfarande se dessa vägar och alla människor som vandrar på dem, lika klart nu som då, om jag sluter mina ögon. Jag fick i samma stund som jag såg synen även en maning från Herren att skriva ned det som jag såg och beskriva synen med ord. Jag sa till mig själv, att jag skriver ned det när jag vaknar. När jag sedan vaknade hade jag allt, jag sett, lika klart för mitt inre som när jag såg synen och jag satte genast igång att skriva. Vissa delar och detaljer kom till mig i skrivandets stund men andemeningen och beskrivningen av vägarna är hämtade direkt från synen.


Vägen

Jag vandrade på livets väg. Vägen var full av tistlar och törnen. För varje steg jag tog gick jag rakt in i taggar och bråte. Jag var sargad och stegen var tunga. En dag när jag skulle fortsätta min vandring tog det plötsligt stop. Förvånad över detta lyfte jag min blick, jag fick nu se att vägen delade sig här. Framför mig fanns två vägar. Den ena var vid och bred och den andra kunde skymtas bakom en port som stod lite på glänt. Jag stod där helt stilla och iakttog dessa båda vägar. Jag gick fram till porten, som stod lite på glänt, och kikade in genom springan. Innanför porten fanns en smal väg som inte såg ut mycket för världen. Det var bara några enstaka människor som gick på vägen helt tysta. Det såg inte särskilt inbjudande ut och öppningen i porten var trång. Jag gick fram till den andra vägen för att titta. Vägen var bred som en dubbelfilad motorväg och det gick tusentals människor på den.

På den högra sidan låg det människor och krälade i sina egna spyor. Det låg ruttna lik, flaskor, sprutor och kanyler överallt. På den vänstra sidan däremot var det glada skratt och fyrverkerier. Människorna där dansade, tjoade och stojade. De såg så glada och lyckliga ut. Denna sida av vägen såg otroligt inbjudande ut. Jag behövde inte fundera särskilt länge för att besluta mig att gå denna väg. Det enda jag behövde tänka på var att hålla till vänster, där de glada människorna höll till.


Jag gick försiktigt ut på vägen men plötsligt stannade jag till. Nu, när jag kommit närmare kunde jag se att det var något konstigt med de glada människornas ansikten. Deras glada leenden såg så stela ut nu när jag såg dem på nära håll. Då förstod jag att det bara var masker som de bar. Bakom dessa masker fanns sorgsna och tomma blickar. Jag förstod då att även denna sida av vägen var olycksdiger. Förvirrad och rädd vände jag mig om och rusade tillbaka till platsen där vägen delat sig. Vad skulle jag göra nu? Den andra vägen verkade ju så smal och porten så trång!

Jag gick dyster och uppgiven fram till porten och när jag stod där fick jag se att det droppade blod från ingången. Jag tog handen och doppade mitt finger i blodet för att se om verkligen var blod. Då hörde jag en mjuk röst viska: ” Detta blod är för dig!”. Jag hoppade till av förvåning, eftersom jag inte varit beredd på detta. När jag stått där någon minut, utan att jag kunnat röra mig ur fläcken, talade rösten igen fast nu med mer styrka: ” Jag är Vägen, Sanningen och Livet, KOM! FÖLJ MIG!”. Jag tog ett kliv fram till springa i porten och helt plötslig befann jag mig på andra sidan. Där stod jag och betraktade den smala vägen. På varje sida av vägen var det avgrund och det verkade riktigt läskigt att trilla ner där.



När jag nu befann mig på denna sida om porten såg jag fler människor på vägen. Den väg som förut sett så tråkig och dyster ut, var nu mer inbjudande. Efter vägen fanns det otroligt vackra skatter och när jag lyfte blicken för att se var vägen slutade, såg jag ett underbart ljus med de vackraste färger som ögat någonsin sett. Detta ljus utstrålade sådan kärlek, godhet och värme att jag kunde känna det ända dit där jag stod. En underbar musik kunde anas och jag förstod att den kom från samma ställe som ljuset. Musiken var en underbar blandnig av de vackraste toner som någonsin spelats, sammansatt till en underbar symfoni. I luften fanns en doft som var så förtrollande att jag inte kan beskriva den med ord. Alla blommors väldoft i en fantastisk aromatisk blandning. Utan att tveka bestämde jag mig där och då, att gå mot ljuset. Jag måste dit, där det underbara ljuset strålar. Försiktigt tog jag mitt första steg på vägen, men efter det första steget började vägen plötsligt att gunga. Det kändes som att försöka gå på en ostadig hängbro över en brinnande vulkan, ett enda felsteg och jag skulle skållas av den brinnande lavan! Försiktigt tog jag ett steg tillbaka tills jag kände fast mark under mina fötter. Jag vände mig sedan om mot porten. ”Till och med den breda vägen, med de olyckliga människorna, är bättre än det här!” utbrast jag högt. ”Ett enda felsteg och jag blir skållad av den kokande lavan” tänkte jag för mig själv. När jag sedan kom fram till porten såg jag att det satt en nyckel i nyckelhålet.


Porten var nu stängd men jag förstod att det bara var att låsa upp och gå ut. Försiktigt vred jag om nyckeln och dörren öppnades.

Precis när jag skulle ta klivet ut träffades jag, mitt i pannan av en varm droppe. Jag strök bort den med handflatan och fick då se att det var blod varmt, färskt blod. Jag stannade upp och stod helt stilla och då hörde jag en röst, det var samma röst som förut hade talat till mig, fast denna gång var rösten innerligt varm, trygg och kärleksfull. Rösten sa: ”Var inte rädd, jag är med dig. Om du faller så finns jag där och tar emot dig. Kom nu och följ mig!”. Jag kände där jag stod att kraft och mod strömmade igenom hela min varelse och en helt ny beslutsamhet reste sig upp på insidan. Jag bestämde mig där och då att stänga porten till den gamla vägen en gång för alla. När jag sedan hade stängt porten fick jag se nyckeln, jag förstod då att den fanns där för att jag också skulle kunna låsa. Det var med nöd och näppe jag lyckades vrida om nyckeln, för låset verkade rostigt.



Jag tog ut nyckeln ur låset och stod där med den i handen. Jag visste vad jag var tvungen att göra och jag visste vad det skulle innebära. Nyckeln kändes tung i min hand, så tung att jag knappt orkade hålla den. Jag visste att om jag gör mig av med nyckeln så finns det ingen återvändo. Modet började avta när jag på nytt hörde rösten, fast denna gång från insidan av mig själv: ”Lita på mig! Jag är med dig genom allt!”. Då kände jag beslutsamheten resa sig på nytt och tog mod till mig, gick fram till vägkanten och kastade nyckeln rakt ut i den rykande lavamassan. Efter att jag gjort mig av med den tunga bördan, tog jag ett stort kliv på den smala, ostadiga vägen och till min stora förvåning och glädje kände jag fast mark under mina fötter. Lycklig och förväntansfull fortsatte jag sedan min vandring med stora, stadiga steg, mot den första skatten och mot ljuset!

Läs gärna Matt. 7:13–23 och begrunda!

 

Blessings!/Anji

 

Av Anji - 10 oktober 2010 18:47

Gud har alla nycklar vi behöver för att överleva. Gud har allt som vi behöver för att överleva i denna världen. Gud är en god Gud, men även om vi har det bra och tror på något större så finns det även massor, massor av prövningar vi måste gå igenom. Jag har haft massor de senaste veckorna så som min familj. Men prvöningarna klarar vi, med hjälp av Gud. Gud ger ju oss prövningar men ibland känns det som att det borde vara slut med dom. Men utan prövningarna skulle jag inte vara så stark som jag är idag. Tack Gud för dom. Tack Gud för att hjälper mig igenom dom. Tach Jesus för du frälst mig och dött för mig. När man frågar Gud saker så får man ju inte alltid svar direkt och inte på det viset man kanske vill ha svaret på men dom kommer. Vi måste bara vara uthålliga. Vi skall gå genom eld och vatten och inget ont skall hända.

Gud bär oss genom allt, genom all smärta och srog och glädjen. Han lyfter oss och han ger oss vatten så vi inte behöver törsta. Han ger oss frid och mod och framför allt styrka för att fortsätta.


Gud är med oss... ALLTID


/Anji

Presentation

Omröstning

Firar du jul? Jesus är inte född på jul.
 Nej Jesus är inte född på jul
 Julen är katolsk och felaktig
 Finns det mer info att få?

Fråga mig

30 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Anji

Min Gästbok. Välkommen!

Prövningar


Skapa flashcards