Jesu fruktansvärda lidande och död :  FRÅN: http://bibelfokus.se/jesu_lidande

Korsfästelsen

När vi nu firar påsk och minns det budskap den har med sig, kan det vara värt att ägna en tanke åt Jesu fruktansvärda lidande. Jesus genomled prygel, korsfästelse och fysisk död för att vi människor – som alla är syndare – skulle gå fria. Jesus gjorde detta för vår skull. Vårt straff är betalt med Jesu blod. Hans död på korset är ett fullgott offer, en gång för alla, för att vi skall kunna få evigt liv. Låt oss därför begrunda Jesu lidande och död, så att vi förstår vilken kärlek Gud visade oss när han blev människa och led och dog i vårt ställe. Tack vare detta kan vi önska varandra en Glad påsk!

Texten nedan är sammanställd av Mattias Westergren.

ÅNGESTEN I GETSEMANE TRÄDGÅRD

(Nya Testamentet, exempelvis Markus 14:32-52)

Efter att ha firat påskmåltid tillsammans med lärjungarna beger sig Jesus och lärjungarna till en olivlund som kallas Getsemane. Väl framme så tar Jesus med sig Simon Petrus (Kefas), Jakob och Johannes (Sebedaios söner) vilka han ber stanna hos honom under tiden han ber. Jesus lämnar därefter de tre bekymrade lärjungarna och går en bit bort där han bönfaller Gud att få slippa den fruktansvärda stund som väntar honom.

Det står i den nytestamentliga texten att Jesus vid detta tillfälle börjar svettas blod under tiden han ber. Detta är ett känt medicinskt tillstånd som kallas ”hematidros”. Tillståndet är dock inte särskilt vanligt men det är förknippat med stark psykisk stress.

Denna svåra ångest som Jesus kände, utlöste kemikalier som bröt sönder svettkörtlarnas kapillärer. Följden av detta blev en liten blödning som gjorde att svetten blev blodfärgad. Det handlar dock inte om någon större mängd blod men tillståndet gör huden extremt skör, vilket du kan ha i åtanke när vi begrundar pryglingen av Jesus.

DEN ROMERSKA PRYGLINGEN

(Nya Testamentet, exempelvis Markus kapitel 15)

Jesus är under stark psykisk press och har inte sovit på hela natten. Dessutom så har han redan utsatts för misshandel och förnedring bestående av knytnävsslag och bespottning.

Under sträng bevakning förs han till den romerske landshövdingen Pontius Pilatus där han ännu en gång blir falskt anklagad. Jesus svarar dock inte på anklagelserna och Pilatus, som mycket väl förstår att översteprästerna vill låta döda Jesus, blir mycket förvånad över detta. Tillslut blir Pilatus pressad av de judiska ledarna och ger efter för deras hot. Han dömer Jesus till prygling och korsfästelse och friger istället Barabbas*, en beryktad upprorsmakare och rövare som hade lett ett uppror vilket i sin tur hade lett till mord.

* Barabbas symboliserar mänskligheten som går fri därför att Jesus tar alla synder, alla anklagelser samt det straff som vi skyldiga skulle fått för vår skuld.

Den romerska pryglingen var ökänd för att vara fruktansvärt brutal. Det vanliga var att den dömde, enligt judisk lag, inte skulle piskas med fler än 40 slag, men i Jesus fall kan det ha rört sig om betydligt fler än så eftersom det var romerska soldater som utdelade slagen, och vars antal kunde påverkas av soldaternas humör för dagen.

Det romerska gisslet ”horrible flagellum” bestod av ett handtag på vilket tåg eller läderremmar med inflätade blykulor, benbitar eller järntaggar var fästade. Den som dömdes till detta fasansfulla straff bands utsträckt vid en påle. Slagen riktades sedan mot rygg, skinkor och benens baksidor, men kunde också riktas mot buk och ansikte. Kulorna gjorde djupa blåmärken som sprack när de träffades flera gånger, och benbitarna och järntaggarna skar sönder huden så svårt att en del av ryggraden ibland blottades.

Enligt en läkare som studerat romersk prygling, skall piskan ha slitit in i den underliggande skelettmuskulaturen och åstadkommit darrande strimlor av blödande kött. En historiker från 200-talet, vid namn Eusebios, beskrev en prygling genom att säga: ”Offrets vener blottläggs, liksom muskler, senor och tarmar”.

Många människor dog av pryglingen innan de hann korsfästas, en del förlorade medvetandet eller förståndet på grund av den oerhörda smärtan. Offret kunde även drabbas av ”hypovolemisk chock”, vilket innebär att personen lider av effekten av en stor blodförlust. Detta medför för det första, att hjärtat skenar för att pumpa blod som inte finns. För det andra sjunker blodtrycket som gör att offret svimmar eller säckar ihop. För det tredje slutar njurarna att producera urin för att behålla den volym som finns. Och för det fjärde blir offret ifråga mycket törstig, då kroppen behöver vätska för att ersätta blodförlusten. Jesus drabbades sannolikt av hypovolemisk chock när han bar korsets tvärbjälke längs Via Dolorosa på väg till Golgata. Han föll ihop och den romerske soldaten beordrade då Simon från Kyrene att bära tvärbjälken den resterande biten. Senare sade Jesus att han var törstig och man räckte honom surt vin att dricka (se Joh 19:28-29).

KORSFÄSTELSEN

(Nya Testamentet, exempelvis Markus 15:21-40)

Efter att ha lidit av stark ångest under natten, blivit förhörd och oskyldigt anklagad, misshandlad, förnedrad, hånad och skoningslöst pryglad, och därtill fått bära den tunga tvärbjälken en lång bit, så är Jesus slutligen framme vid Golgata. Där klär man av honom och lägger honom på rygg med skuldrorna och de utsträckta armarna på tvärslån. Jesus erbjuds en bedövande dryck men han vägrar att ta emot den. Han vill lida korsfästelsens smärta vid fullt medvetande.

Handlederna, inte händerna som de flesta målningar och skulpturer vill göra gällande, spikades fast på tvärbjälken, kallad ”patibulum”, med hjälp av grova spikar som var mellan 13 och 18 cm långa och som smalnade av till en vass spets. Anledningen till att man satte spikarna genom handlederna, var att det var ett hållbart ställe som låste handen. Spikarna krossade troligen inga ben, men däremot gick de igenom där nerven ”nervus medianus” går. Det är den största nerven som går till handen och det var den som krossades när spiken slogs in. Du vet säkert hur ont det gör när du slår i armbågen. Det är faktiskt en annan nerv som kallas armbågsnerven. Föreställ dig att du klämmer på den nerven och krossar den. Det skulle likna den smärta som Jesus kände.

Smärtan var fullständigt outhärdlig, och troligen så förlamades också delar av handen vilket ledde till sammandragningar som tvingade fram en nästan kloliknande handställning. Efter denna behandling hissades Jesus upp med armarna fastspikade på tvärbjälken vilket gjorde att armarna sträcktes ut och blev ca. 15 cm längre och innebar med andra ord att båda axlarna gick ur led. Det som är extra intressant i det sammanhanget är en gammaltestamentlig profetia som förutsade korsfästelsen flera hundra år innan den inträffade. Det står: ”… alla mina leder har skilts åt”, och du finner den i Psaltaren 22:15.

Efter att Jesus hissats upp så fästes tvärbjälken vid den uppresta pålen som var nedslagen i marken. Därefter slogs spikarna genom hans fötter vilket ledde till att även dessa nerver krossades med en liknande smärta som i handlederna till följd.

Korsfästelsen var i grund och botten en plågsamt utdragen död genom kvävning. Anledningen var att påfrestningar på musklerna och diafragman gjorde att bröstkorgen var placerad i inandat läge. För att den korsfäste skulle kunna andas ut så var han tvungen att trycka sig upp med fötterna så att muskelspänningen lättade ett ögonblick. Detta gjorde att spiken slet sönder foten och tillslut fastnade mot vristbenet.

När den korsfäste lyckats andas ut så kunde han slappna av och sjunka ner för att andas in ett andetag till. Gång på gång fick Jesus skrapa sin blodiga och söndertrasade rygg mot det grova träet i korset. Detta pågick tills han var fullständigt utmattad och inte orkade trycka sig upp för att andas längre.

När Jesus andning avtog så gick han in i vad som kallas ”respiratorisk acidos”, vilket innebär att koldioxiden i blodet löses upp och bildar kolsyra som ökar blodets surhetsgrad, vilket i sin tur gör att hjärtat slår oregelbundet. När det inträffade så visste Jesus att dödsögonblicket var inne och det var då han förmådde säga: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”. Sedan dog han av hjärtstillestånd.

Innan Jesus dog så skulle den hypovolemiska chocken ha gett upphov till ihållande hjärtklappning som bidrog till att hjärtat stannade. Det ledde till att vätska samlades i hinnan runt hjärtat och även runt lungorna. Det är det som Johannes beskriver i kapitel 19 vers 34:

”men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.”

Den straffmetod som du nu läst om här, var så vidrig och grym att romarna lät sina egna slippa den annat än vid högförräderi. Det var en av de grymmaste och plågsammaste straffmetoder som någonsin förekommit. Cicero kallar den ”det grymmaste och mest fruktansvärda dödsstraffet”, och historieskrivaren Tacitus karakteriserar den som ”det eländigaste av alla dödssätt”. Korsfästelsen i det romerska riket avskaffades senare av kejsare Konstantin.

UPPSTÅTT HAR JESUS!

(Nya Testamentet, exempelvis Markus kapitel 16)

MEN… det tar alltså inte slut i och med Jesu död på korset. På tredje dagen uppstår Han nämligen från de döda, och efter att ha tillbringat ytterligare en tid tillsammans med lärjungarna, tar Han avsked av dem och lyfts på himmelens skyar tillbaka upp till Fadern. Han har lovat att återvända på samma sätt som Han togs upp, och allt tyder på att den dagen är mycket nära!

Nedan finner du några utvalda Bibelord som långt före Jesu tid förutsade korsfästelsen och Jesu lidande.

PSALTAREN 22:2

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

PSALTAREN 22:7-9

Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket. Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: "Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär."

PSALTAREN 22:15-18

Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.  De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.

PSALTAREN 69:22

De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst.

PSALTAREN 129:3

På min rygg har plöjare plöjt och dragit långa fåror.

JESAJA 53:1-12

1 Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?

2 Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

3 Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.

7 Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

8 Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?

9 Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.

10 Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom.

11 Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.´

12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

. . 

Gud är med dig idag. Han ser varje tår och han ser dig och han älskar dig. Ge aldrig upp. Han finns där. Du är inte ensam i din kamp. Jag finns för er som behöver någon att luta er mot. Ge inte upp kampen, det kommer kommer en förlossning då livet blir annorlunda. Du är älskad och du inte bortglömd. Gud älskar dig. Han uppskattar dig och finns för dig genom allt du går igenom just nu. Även om det är tungt så finns det ljus. Ge aldrig upp. Be och var nära honom. Det kommer bli bättre. Han torkar varje tår på din kind och du är inte osynlig, han ser dig, han vakar över dig, han ser dig, han ser ditt hjärta och din själ. Var inte orolig. Jesus älskar dig. Gud kommer alltid vara med dig och Jesu lämnar aldrig din hand, inte din famn, du är hans älskade barn, han är din far och lämnar dig inte när alla lämnar dig så finns han kvar som den starka klippan han är. Ge inte upp. Du är vacker, unik, värdefull och älskad, så älskad. Ta hand om er. Ni finns i mitt hjärta.

/Anji

Din närhet är mer än vad jag kan begära, det betyder mer än något annat för mig. Ditt beskydd är det enda som jag kan lita på när det stormar runt omkring mig. Du ser allting och du vet mer än vad jag vet. Lämna aldrig min sida utan dra mig närmare dig. Forma oss efter dig Gud, vi vill bli mer lik dig, mer lik dig.

Ingenting får skilja dig från mig. Trofast, rättfärdig, din nåd tar aldrig slut. Du är full av nåd, full av liv.Vi lägger våra liv i dina händer, vi lägger våra liv vid dina fötter, dra oss närmre dig.

Din närhet och din kärlek strålar emot oss. I din nådefulla famn blir vi hela och rena igen. Vi vill följa dig. Fader våra ord är förevigt. I evighet ska vi ära dig.

Omslut oss i din nåd, barmhärtighet. Lär oss gå din väg, leva i din vilja, makten tillhör dig. Du är klädd i rött, flätad krone av törne du bär, pinad och slagen står du där. Du bär ditt kors längs gator på lidandets väg, redo att offras för våran skull. Värdig är Guds lamm som sonar världens synd, värdig är Guds lamm. Din uppfläkta kropp, läggs ner på det grova korsets trä, händer och fötter spikas fast. Spikarna tränger in, ditt blod rinner stills längs din kropp, helt genomborrad för våran skull.

Din utsträckta hand finns där när vi faller. Oavsett när, ger du kraft och styrka till oss. Fader i ditt namn finns frälsningen. Fader i ditt namn finns räddningen. Fader i ditt namn finns det nåd som sonar våran skull. För min Gud har satt mig fri.

Lidandets välsignelse Det framgår tydligt av Guds Ord, att avsikten med lidandet alltid är välsignelse. Trots detta blir lidandet inte alltid till välsignelse. I lidandet gömmer sig också en stor fara. Lidandet kan göra en människa alldeles ohyggligt bitter. Vi har mött också sådana människor. Själasörjaren kommer ofta i kontakt med människor, som blivit förhärdade av lidandet. Sådana människor är djupt beklagansvärda.

De väcker nog i oss en stark känsla av motvilja, för om nu alla människor i någon mån är egocentriska, så ser den förhärdade inte längre just något annat i världen än sig själv. Lidandet, vars ändamål var att verka en större ödmjukhet, har åstadkommit en ännu värre stolthet. Lidandet, vars ändamål var att verka som en reningseld, fick inte tillfälle att rena, utan smutsade människosjälen ännu mera.

Dessa människor behöver vårt verkliga medlidande mer än några andra. Också i detta avseende ger Jobs bok oss vägledning. Job var otvivelaktigt en mycket bitter man.

Han var förbittrad på Gud därför att han inte förstod, varför han prövades så hårt. Och vännernas brist på förståelse bara ökade bitterheten i hans hjärta. Men Jobs bok slutar med att Gud genom lidandet blev honom ännu kärare än förut, så fort han lärde sig förstå, att han inte kunde fatta lidandets hemlighet. Lidandet gömmer alltid en hemlighet, som antingen kan mjuka upp en människas hårda hjärta eller göra det ännu hårdare än förut Om människan inte ser Guds hand bakom lidandet, blir hon lätt förhärdad. Om människan inte förstår avsikten med lidandet, blir hon bitter och hjärtat blir hårdare än granit.

Då kan hon vräka ur sig fruktansvärda ord både mot Gud och människor och mot hela livet. Vi vet att Luther genomled ett sådant skede, då han trodde sig vara en av de människor, som Herren redan på förhand bestämt till förtappelse och för vilken det därför var alldeles utsiktslöst att ens söka en nådig Gud. Han var nära att förbanna Gud. Men när han blev varse Guds nådiga hand bakom lidandena och Guds nådiga avsikter med hans lidande, mjuknade hans hjärta och hans lidanden blev till välsignelse, inte endast för honom själv utan genom honom också för tusentals andra människor. Därför, akta dig för bitterheten som för din värsta fiende. Själafienden ensam fröjdar sig, om du i Guds hand blir hård och förhärdad.

Herren gläder sig, om du tar ditt lidande ur hans hand och börjar förstå, att det blivit dig sänt till välsignelse. Av människans inre ställningstagande till lidandena beror det, om de blir till välsignelse eller förbannelse. Låt oss därför förhålla oss till dem på rätt sätt. Herre, jag erkänner inför dig, att jag många gånger har blivit bitter, inte endast på dig utan också på många människor, då de som dina redskap förorsakat mig mycken nöd. Jag ber dig om förlåtelse för detta mitt sinnelag och ber:

Bevara mig i dag från att bli bitter på dig eller på människor. Ge mig nåd att stilla vila i din hand och tro, att också de svåraste erfarenheterna en gång samverkar till det bästa. Bibelord: Hebr 12: 5-12.

Bless / Anji

1 Petrus brev kap 5. Berättar om ödmjukhet under Gud och segerkransen som en gång kommer, när Jesus hämtat oss hem till himmelen. Gud har omsorg om den troende och hjälper oss/dem i allt.

Förmaningar.

5 1 Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 3 Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 4 När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar. 5
Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd . 6 Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. 7 Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.
Var vaksamma
8 Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. 9 Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden. 10 All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. 11 Hans är makten i evighet, amen.
Avslutning
12 Med hjälp av Silvanus, som jag håller för en trofast broder, skriver jag kortfattat till er för att förmana er och vittna om att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den. 13 Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min 'son' Markus. 14 Hälsa varandra med kärlekens kyss. Frid vare med er alla i Kristus.

/Anji

Att vara i Guds vilja och i Guds famn. Det är inte lätt att vara ett Guds barn, det vet alla som älskar honom. Låt verserna berätta för dig.

Glädje mitt under lidandet

1 Petr 4:12-1412 Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er.

1 Petr 4:17-19 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? 18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? 19 Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.

4:18 Läs också Ords 11:31.

Bless/ Anji

"Han svarade henne icke ett ord." Matt 15:23