Att vila i Herrens hand

Herren säger: "Se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket" Upp 1: 18.

Är varje människas dödsögonblick bestämt redan före hennes födelse? Nej. Det ser vi till exempel i konung Hiskias liv. Vi läser i Jesajas boks 38:de kapitel: "Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom:

"Så säger Herren: Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna." Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren. — Då kom Herrens ord till Jesaja; han sade: 'Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år.

"Vi ser alltså, att Herren kan förlänga en människas liv, när han finner det lämpligt. Många småttingar skulle ha dött, om inte goda läkare hade skyndat till deras hjälp som Herrens redskap. Många sjuka skulle ha gått över gränsen, om inte skickliga kirurger hade kommit till undsättning. Herren kan således förlänga en människas livstid, då han så finner för gott. Och därför måste vi säga, att ingens dödsdag är bestämd före födelsen. Men fastän det är på det sättet, måste vi dock minnas, att Herren ensam har livets och dödens nycklar. Inte ens de bästa läkare förmår något, då en människas dödsstund är inne. Också detta har vi många gånger fått erfara.

Därför är det gott att minnas, att ingen dör förr eller senare än Herren har bestämt. Ingen dör av en tillfällighet, fastän många bilolyckor kan verka slumpartade. Livet beror inte någonsin på en blind slump, det är i Herrens hand. Därför är det viktigt, att vi på sjuk-bädden gör som Hiskia: vänder oss till Herren. Vi får som Hiskia be, att Herren skall förlänga vårt liv, om det så skulle kunna bli andra till välsignelse. Och om Herren verkligen anser det, så kommer han att förlänga det.

Det viktigaste av allt är bara, att vi i alla förhållanden vilar i Herrens händer och i hans vilja och i våra medmänniskor endast ser Herrens redskap. Detta hjälper oss att bli fria från den inre spänning, som ibland vill få makt med oss, när vi tänker på vår sista stund. Den kommer inte en sekund tidigare eller senare än Herren bestämt. Och Herren har bestämt, att den skall komma vid den för oss allra lägligaste tidpunkten.

Månget dödsfall är för oss en gåta. Då ett fem dagar gammalt spädbarn går in i evigheten, förstår vi inte, varför det alls blivit fött. Då en lovande yngling rycks bort i livets blommande vår, känns också detta som ett hårt slag av "ödet". Men bakom allt detta står den Herre, som ensam har dödens och dödsrikets nycklar. Han ensam är den, som kan öppna och tillsluta. Ingen annan. Må detta vara vår tröst också inför gåtfulla dödsfall och när vår egen dödsstund är inne.

Herre, lär mig betänka, att jag måste dö, så att jag får ett vist hjärta. Hjälp mig att i allt nöja mig med din vilja, också inför ofattbara dödsfall. Hjälp mig också att med glädje lämna denna värld, 'när min egen dödsstund är inne.

Bibelord:  Job 14:1-5, Fil 1:21-25

/Anji

Lidandets välsignelse

Det framgår tydligt av Guds Ord, att avsikten med lidandet alltid är välsignelse. Trots detta blir lidandet inte alltid till välsignelse. I lidandet gömmer sig också en stor fara. Lidandet kan göra en människa alldeles ohyggligt bitter.

Vi har mött också sådana människor. Själasörjaren kommer ofta i kontakt med människor, som blivit förhärdade av lidandet. Sådana människor är djupt beklagansvärda. De väcker nog i oss en stark känsla av motvilja, för om nu alla människor i någon mån är egocentriska, så ser den förhärdade inte längre just något annat i världen än sig själv.

Lidandet, vars ändamål var att verka en större ödmjukhet, har åstadkommit en ännu värre stolthet. Lidandet, vars ändamål var att verka som en reningseld, fick inte tillfälle att rena, utan smutsade människosjälen ännu mera. Dessa människor behöver vårt verkliga medlidande mer än några andra. Också i detta avseende ger Jobs bok oss vägledning.

Job var otvivelaktigt en mycket bitter man. Han var förbittrad på Gud därför att han inte förstod, varför han prövades så hårt. Och vännernas brist på förståelse bara ökade bitterheten i hans hjärta. Men Jobs bok slutar med att Gud genom lidandet blev honom ännu kärare än förut, så fort han lärde sig förstå, att han inte kunde fatta lidandets hemlighet.

Lidandet gömmer alltid en hemlighet, som antingen kan mjuka upp en människas hårda hjärta eller göra det ännu hårdare än förut Om människan inte ser Guds hand bakom lidandet, blir hon lätt förhärdad. Om människan inte förstår avsikten med lidandet, blir hon bitter och hjärtat blir hårdare än granit. Då kan hon vräka ur sig fruktansvärda ord både mot Gud och människor och mot hela livet.

Vi vet att Luther genomled ett sådant skede, då han trodde sig vara en av de människor, som Herren redan på förhand bestämt till förtappelse och för vilken det därför var alldeles utsiktslöst att ens söka en nådig Gud. Han var nära att förbanna Gud. Men när han blev varse Guds nådiga hand bakom lidandena och Guds nådiga avsikter med hans lidande, mjuknade hans hjärta och hans lidanden blev till välsignelse, inte endast för honom själv utan genom honom också för tusentals andra människor.

Därför, akta dig för bitterheten som för din värsta fiende. Själafienden ensam fröjdar sig, om du i Guds hand blir hård och förhärdad. Herren gläder sig, om du tar ditt lidande ur hans hand och börjar förstå, att det blivit dig sänt till välsignelse. Av människans inre ställningstagande till lidandena beror det, om de blir till välsignelse eller förbannelse. Låt oss därför förhålla oss till dem på rätt sätt.

Herre, jag erkänner inför dig, att
jag många gånger har blivit bitter,
inte endast på dig utan också på
många människor, då de som dina
redskap förorsakat mig mycken nöd.
Jag ber dig om förlåtelse för detta
mitt sinnelag och ber: Bevara mig i
dag från att bli bitter på dig eller på
människor. Ge mig nåd att stilla vila
i din hand och tro, att också de
svåraste erfarenheterna en gång
samverkar till det bästa.