“Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” Heb 11:1

DEN sanna tron sticker in brevet i postlådan för att låta det gå vidare. Misströstan fasthåller det i ena hörnet och undrar varför inget svar kommer. Jag har i min skrivbordslåda några brev, som jag skrivit för flera veckor sedan. Men det råder en viss osäkerhet beträffande adressen eller innehållet, och därför ha de ej avsänts. De ha tillsvidare gjort varken mig eller någon annan glädje. De skola ej heller göra någon nytta förrän jag gett dem ifrån mig och via postföraren anförtrott dem åt posten.

Detta är den levande trons väg. Den anbefaller sin sak åt Gud och låter Honom verka. I den trettiosjunde psalmen ha vi ett gott ord: “Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; Han skall göra det.” Men vi måste först “befalla vår väg åt Herren”, sedan är Han redo att, “göra det”. Tro är att mottaga eller rättare taga emot de gåvor Gud erbjudit. Vi kunna tro, komma, anbefalla och vila, men vi skola aldrig till fullo erfara välsignelsen, förrän vi intagit denna ställning av ständigt mottagande av Herrern.

En troende ung man skrev följande brev till en gammal kvinna, som var djupt bekymrad över sin son: “Ni oroar Er för mycket över honom. Sedan Ni bett för honom på det sätt Ni gjort och anbefallt honom i Guds hand, är det då icke bäst, att Ni upphör att hysa oro för honom? Befallningen: “Haven ingen omsorg” vet ej av några gänser och detsamma gäller ordet: “Kasten alla edra bekymmer på Honom.” Om vi kastat våra bördor på en annan, kunna de då längre trycka oss? Om vi taga dem med oss från nådens tron, är det klart, att vi ej lämnat dem där. Beträffande mig själv och mina böner har jag använt denna prövosten: om jag, efter det jag anförtrott allt åt Gud, i likhet med Hanna icke längre är nedtyngd i mitt sinne, och mitt hjärta icke mera är plågat eller oroligt, då finner jag, att jag bett i tro. Men om jag tar bördorna med mig, är det klart, att jag ej övat tro i min bön.

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

“Hjälp mig då att aldrig taga
bördan som är lagd på dig,
åter på min egen skuldra
att ånyo trycka mig!

Nej, må jag ej blott den kasta,
som du själv mig bjudit har,
men och låta den för evigt ligga,
Herre, på dig kvar!Då skall och från, mina läppar
tränga till din tron en gång
icke blott ett rop ur djupen,
utan och en jubelsång:
“Mig och mina bördor bar du,
tills var börda lyftes av,
pris och tack ske dig, o Herre,
som åt mig och seger gav!”
L. S.

 

/Anji

/Anji

Desperation, men inte otro. Sorg men inte otro....

Listan är lång på hur man kan må. JESUS är MED OSS I ALLT!!!!

/Anji

“Förtrösta på Honom”

Ordet “förtröstan” är trons kärnord. Det är ett gammaltestamentligt ord, givet, på trons tidiga och outvecklade stadium. Ordet “tro” uttrycker en viljeakt, “försanthållande” är ordet för en sinnets eller förnuftets yttring, medan “förtröstan” är hjärtats språk. De två förstnämnda hänsyfta på en sanning man tror på, något man hoppas och väntar. Men förtröstan innebär mer än detta.

Den ser och känner och stöder sig på en person, på kärlekens stora, sann och levande hjärta. Låt oss då förtrösta på Honom, trots alla dröjsmål, svårigheter och avslag och trots allt som synes, även om vi ej förstå vägen och ej veta utgången. “Förtrösta” likväl på Honom, han skall göra det. Vägen skall öppnas och det rätta resultatet uppnås. Slutet skall bliva frid, då molnet försvinner, och den eviga dagens ljus bryter fram.

“Gud göre med mig vad Han vill, jag vill helt stilla vara. Hans maning må jag lyssna till i medgång, motgång och fara. Hur Han mig för, vad än Han gör, är allting gott, ej skada rör den i Hans händer vilar”

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Anji

/Anji

Hela världen hade kunnat bli frälst / av Allan Svensson

Jesu försoningsverk på korset hade varit tillräckligt för att hela världen skulle ha kunnat bli frälst. Alla krig och all nöd i världen hade inte behövt förekomma, om folk hade trott på Jesus.

Det står i Joh. 3:16-17, “Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall inte förgås, utan ha evigt liv. Ty inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom.”

Jesus säger att när han kommer så ska han vedergälla var och en efter hans gärningar. Matt. 16:27. 25:31-46. Upp. 22:12. De människor som inte vill tro på Jesus, och inte bryr sig om hans varningar, blir alltså dömda för sina gärningar och hamnar i helvetet. Eftersom världen inte vill ödmjuka sig inför Gud och inte vill ta emot Guds nåd till frälsning, så måste Gud först döma världen innan det kan bli fred på jorden.

Gud dömer inte någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen, för att alla ska ära Sonen såsom de ära Fadern. Den som inte ärar Sonen, han ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under någon dom, utan har övergått från döden till livet. Sannerligen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är redan inne, så de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska bli levande. Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. Joh. 5:21-27. Det är alltså Jesus som kommer att verkställa Guds vredesdom över världen.

När Jesus kommer, då är det Skaparen själv som kommer. Han hämtar alla dem som tror på honom, inte bara de som lever på jorden nu, utan först ska de i Kristus döda uppstå, sedan ska vi som då ännu lever och har lämnats kvar, bli jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes, och så ska vi alltid få vara hos Herren. 1 Tess. 4:13-17. Också alla dem som har trott på Gud och tjänat honom på Gamla Testamentets tid. Detta är den första uppståndelsen. Upp. 20:4-6. Därefter kommer Guds vredesdom omedelbart över världen.

Det står i Ef. 6:10-18 att den kamp vi har att utkämpa är inte mot människor, utan mot ondskans andemakter. Djävulen har aldrig tyckt om väckelse. Han ser helst att de kristna somnar, då har han minst besvär av dem.

Så är det med de flesta som kallas kristna. Kyrkor och samfund håller dem nedsövda, och de verkar inte ha någon erfarenhet av det som står i Ef. 6:10-18. De har ingen bibelkunskap att dela med sig av, och bryr sig inte om att ta reda på sanningen om Guds församling, eller vad kyrkor och samfund är för någonting. Så snart man nämner något om detta så börjar de prata om att man ska inte döma och kritisera. Men vad gör de själva, de som är så kvicka till att framhålla att man inte ska döma? Jo, det försvarar Satans kyrkor och samfund och fördömer sanningen.

De kan prata om att Jesus snart ska komma, men de gör inga förberedelser att möta honom. De är helt oförberedda. I stället slösar de bort sin tid på underhållning med sång- och musikmöten i kyrkorna.

Min hemsida har jag skrivit just för att få folk att vakna, och börja tänka. De förstår inte att de lever i slaveri under Satans kyrkor, och att kyrkorna är massmördare. Den katolska kyrkan har mördat många miljoner kristna, just för att de trodde på Jesus och lät döpa sig. Den lutherska kyrkan har också förföljt och mördat många kristna för att de vågade bryta mot kyrkans falska doplära. Och ännu fler har kyrkorna lurat till helvetet genom sin falska lära.

De kyrkor som har förföljt och mördat massor av kristna pratar nu om “kristen kärlek, enhet och gemenskap”. Deras avsikt är att lura människor bort ifrån Gud.

Men vi behöver inte bli lurade av kyrkorna. Om vi vill, så kan vi själva ta reda på sanningen genom att studera Bibeln och be till Gud. Men de flesta tror på det som präster och predikanter säger, utan att kontrollera om det stämmer med Bibeln. Präster och predikanter påstår att man måste vara med i någon kyrka, annars kan man inte bli bevarad i tron. I verkligheten är det tvärt om. Det går mycket bättre att leva i tron på Gud om man håller sig utanför alla kyrkor och samfund.

Nu har de ekumeniska möten överallt i kyrkorna. Men vad är ekumenik? Det är religiös otukt, trolöshet mot Kristus. Man blandar Guds ord med onda andars läror. Av detta blir en villolära som kallas “den stora skökans otukts vin”. Upp. 17:e och 18:e kapitel.

Nya kyrkor och samfund har kommit till genom religiös otukt. De är inte grundade på Guds ord. De är alla religiösa svartbyggen. Och det som Bibeln lär om Guds församling försöker de tillämpa på kyrkor och samfund. Det blir bara falskhet.

Överallt tror de på, och praktiserar Satans falska församlingslära. De tror att kyrkor och samfund är Guds församlingar. Vill vi ha väckelse så måste vi ta upp striden mot Satans alla kyrkor och samfund. De måste avslöjas och få sin dom./Allan Svensson /Numera hos Gud-

/Anji

Ett levande hopp

Kapitel 1

FÖRSTA BOKEN

De två vägarna

• 1 Salig är den som inte följer
• de gudlösas råd,
• som inte går in på✱ syndares väg
• och sitter bland föraktare,
• 2 utan har sin glädje
• i Herrens undervisning✱
• och begrundar ✱hans ord
• både dag och natt.
• 3 Han är som ett träd,
• planterat vid vattenbäckar,
• som bär sin frukt i rätt tid
• och vars löv inte vissnar.
• Och allt han gör, det lyckas väl.

• 4 Sådana är inte de gudlösa,
• de är som agnar✱
• som skingras för vinden.
• 5 Därför ska inte de gudlösa
• bestå vid domen,
• inte syndarna
• i de rättfärdigas församling.
• 6 Herren känner
• de rättfärdigas väg,
• men de gudlösas väg
• leder till fördärvet.