Frank Mangs behöver inte någon närmare presentation.

Han är en av de mest välkända predikanter som Norden har haft.

Några år innan han fick hembud gick han ut med ett budskap, med en stark profetisk dimension till svensk kristenhet.

Det är ett allvarligt budskap som vi gör klokt i att ta till våra hjärtan.

Vi publicerar det här med en förhoppning att det skall leda till ett andligt uppvaknande./

Det hände en ganska tidig morgon för en del år sedan. Utan att tända lampan drog jag upp rullgardinen och slog mig ned vid skrivbordet. Ute var det grådager. Egentligen tänkte jag inte på någonting

Utan fanns bara till och lyssnade till det stilla böneljudet från mitt väsens innersta.

Då hände det. Helt plötsligt såg mitt inre öga en väg. Inte en körväg och inte heller en stig. Det var närmast någonting som liknande en bättre promenadväg på några meters bredd. Nej, det var ingen andesyn. Jag var inte i trans eller hänryckning, utan alldeles klarvaken. Och ändå såg jag vägen så tydligt och klart att jag närhelst jag vill alltjämnt kan se hela bilden framför mig.

Jag ser den just nu. Jag såg att vägen började vid en trång port och visste att den slutade i härlighetens värld. Men av det målet såg jag ingenting. Jag såg bara porten och början av vägen. Och längs vägens mitt låg en strimma av ljus, som tycktes komma från en ändlös ljuskälla av ett slag som jag aldrig skådat. På vägens båda sidor var det kolmörker.

Vägen hade inga diken och inga staket. Men gränsen utmärktes av det konturlösa område, som fanns där ljuset och mörkret möttes. Gränsen var suddig. Jag såg människor som gick på vägen. Både män och kvinnor, unga och gamla. De gick inte i grupper. De gick inte ens par om par och i bredd. Utan alla en och en. Och det berodde därpå att den Herre, som lockat dem in på vägen, hade sagt: ?Om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.?

?Någon!? ?Jag med honom och han med mig.? Det där betyder att det i Kristi sanna efterföljds innersta finns ett rum, som reserverat endast för honom. Och dit ingen annan varken kan eller får komma. De där människorna var klädda i vita kläder. Bländande vita kläder, som stund efter stund fick sin renhet förnyad. Inte därför att de bad om och hungrade efter sekundlig renhet, utan därför att de vandrade mitt på vägen.

Rakt under strimman av det övernaturliga ljuset. Reningen i Jesu blod var en konstant pågående process.

Och jag såg deras ansikten. Det var ljus över dem också. Fast många av dem var märkta av både ålder, sorg och sjukdom. Och det skenet var både en återspegling av det inre ljuset och en utstrålning av det ljus de bar inom sig. Gärna hade jag med mina ögon velat följa dessa människors vandring ända hem. Med jag fick inte. Jag var tvungen att vända blicken mot vägens början och den trånga porten. Och där såg jag en stor mängd som stannat.

De hade stannat redan innan de gått in genom porten och kommit in på vägen. Och det märkliga var att många av dem tycktes vara glada. De var glada därför att de trodde sig vara på vägen. Fast de aldrig hade gått in genom den sanna omvändelsens trånga port.

Och kanske det värsta var att mitt bland dem rörde sig gestalter i prästrock och pastorsdräkt och evangelistmundering. Nej, det värsta var att jag såg skuggan av min egen bild i den där hopen. Ty vi har fuskat, vi som är kallade att vara levande organ för Livet från Gud. Vi har blivit religiösa pratmakare istället för att vara fungerande organ för Livet.

Vi har garanterat människor deras salighet därför att de en gång blivit döpta till Kristus. Vi har garanterat att sökande själar blivit födda av Anden, fast de bara blivit födda av mänsklig påverkan. Vi har sagt att de är Guds barn bara därför att de är ?snälla?. Vi har blivit religiösa kvacksalvare, som i förtid intalat andliga sökare att de är födda av Gud. Fast de bara är väckta.

Och vi har ibland genom just detta avbrutit den andliga födelse-processen.

Resultatet har blivit att det i dag finns massor av människor, som tror sig vara på väg till himlen fast de inte är det. Men Jesus sade ju att det skulle komma att bli så i denna tidsålders afton:

?Då skall det var med himmelriket som när tio jungfrur gick ut för att möta brudgummen. Men fem av dem var oförståndiga, de tog ingen olja med sig.?

Ingen olja! Ingen ande! Och inget fungerande andeliv. Bara formerna och skenet. Namnet och bekännelsen. Och de trodde att detta var nog.

Men jag såg mer. Jag såg människor som gått in genom porten, upplevt nya födelsens under och kommit in på vägen, men som sedan gjort vägen till någonting annat än det den var ämnad att vara.

De har stannat och gjort vägen till en rastplats i stället för att låta den var en färdväg. De hade stannat, inte när det gäller ålder och tid.

Men de hade stannat när det gäller andlig utveckling och tillväxt. De hade stannat och börjat leva på minnen. Och somliga hade bara stannat. Och somnat. Men alla hade de glömt de paulinska orden: ?Dock, såvitt vi redan har hunnit något framåt, så låt oss vandra vidare på samma väg.?

Men jag såg mer. Jag såg människorna som dragit sig ut ur det övernaturliga ljuset som låg över vägens mitt. De hade dragit sig in i den grådager som fanns på vägens båda sidor.

Grå-dagen, där synen på både synden och saligheten var höljd i dunkel. Allt var dimmigt och grått och overkligt. Och den grå overkligheten gjorde att sådant som var en total omöjlighet på vägens mitt nu blev leksaker för både sinnet och talet och handlingarna.

Och hur underligt det än låter så blev de ting, som fanns i mörkret på sidan av vägen föremål för deras intresse. Likt Guds gamla Israel under ökenvandringen greps de av lystnad till Egyptens köttgrytor, som de en gång hade lämnat.

Lystnaden blev inte bara ett visat intresse. Lystnaden växte till åtrå. En hunger som fångade deras tankar och känslor. Lade beslag på deras drömmar och fantasier. Och gjorde att de i verklighet befann sig på sidan av vägen, trots att de skenbart fanns kvar på den.

Sedan hände det kusliga. Sakta som skuggor gled de bort ifrån den väg, som saknar både staket och diken. Bort ifrån den väg, som de en gång under tårar och böner sökt sig in på.

Bort från det levande hoppet och in i hopplösheten. En hopplöshet som de själva inte kände av. Ty de var döda. De hade förlorat förmågan att uppleva en andlig kris.

Sedan jag sett allt detta sjönk jag sakta ned på knä och brast i gråt.

Jag önskade att jag varit minst ett halvsekel yngre än vad jag är. Och haft möjligheten att på ett bättre sätt än vad jag gjort, satsa mitt yttersta för att Guds Helige Ande skulle få frihet att bruka mig på ett bättre sätt än vad han nu kunnat.

//Frank Mangs

***

/Anji      -Hoppas du gillade predikan!

Vårt land är i FARA!    Orkar man igenom det?  Vad VET DU? Bibeln berättar om allt som sker men man vill inte veta, men det är sanning! Lyssna på videon. Birger Skoglund en aktad man, han vill att vi ska vakna   .

/Anji

”Från honom kommer mitt hopp.” Ps 62: 6.

VI ÄRO så sorgligt benägna för att icke giva oss tid att invänta bönesvaret. Detta visar, hur litet allvar vi äga, då vi bedja. Åkermannen är icke nöjd med mindre han får skörda. Idrottsmannen vill ha reda på, om bollen träffat målet. Läkaren följer noga med, vilken verkan hans medicin har. Är det då meningen, att den troende skall vara likgiltig, då det gäller resultatet av hans arbete ?

Varje bön den kristne, ledd av den helige Ande, beder i tro, i överensstämmelse med Guds vilja och löfte och i Jesu Kristi namn, skall bli till fullo besvarad, vare sig det gäller timliga eller andliga välsignelser. Gud giver alltid det svar på sina barns böner, som, då allt tages i betraktande, länder till Hans egen ära och deras andliga och eviga välfärd. På samma sätt som vi finna, att Jesus aldrig bortvisade en enda människa, som bad Honom om barmhärtighet, tro vi också, att ingen bön i Hans namn skall vara förgäves. Bönesvaret kan vara på väg, fastän vi ej förstå det. Sädeskornet, som ligger i jorden om vintern, håller på att slå rot för att om våren spira upp och giva skörd. För oss kan det te sig dött och förspillt, där det ligger dolt för våra blickar. — Bickersteth.

Fördröjda bönesvar äro icke endast trosprov, utan de giva oss även tillfälle att ära Gud genom att stadigt förtrösta på Honom, också då det ser ut som om Han avvisat var begäran. — C. H. Spurgeon

Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Anji

FRÅN: https://www.efterfoljelse.se/?fbclid=IwAR2m7RwMX7tOtSrpeh5ZExkVnm4ar-tTqQJu_tBOw4oi5O7hJqsdTDZLurU

En tid, och tider, och en halv tid!

2022-04-11

Det finns alltså ingenting i Bibeln som ens antyder att Jesus ska komma tillbaka i två etapper. Tvärtom! Som Jesus själv säger är det först efter vedermödan som Människosonen ska komma på himmelens skyar och sända ut sina änglar för att hämta upp de utvalda där de då skall få härlighetskroppar! De troende måste alltså genomlida vedermödan och inte heller Herren skonade sina lärjungar från martyrdöden, bara endast Johannes undslapp detta.

 Däremot ska de inte behöva uppleva Guds vredesdom, utan de som kommer Herren till mötes kommer att mötas av en rättfärdighetsdom och efter det att de troende vid den sjunde och sista basunens ljud har uppstått eller förvandlats och hämtats upp av änglarna för att möta Herren. Denna sjunde och sista basun representerar också inledningen av Guds vredesdom. (Vedermödan och Guds vrede är alltså två olika saker som vi inte får blanda ihop.)

Hela den här idén med att Jesus ska återkomma två gånger uppstod och fick sin bärkraft  på 1800-talet och den person som skulle komma att utveckla och föra läran om det tidiga och hemliga uppryckandet vidare blev John Nelson Darby, och är en stor villolära! Fram till dess var alla kristna ense om att de troende skulle hämtas upp vid Jesu återkomst omedelbart efter vedermödan.

Där vi nu befinner oss tolkar jag som att vi är i inledningen av den sjuåriga vedermödan och att de sju inseglen som är sju sigill som bara Herren själv kan bryta och där de fyra hästarna släpps lösa med konsekvensen av död och krig och hungersnöd, med laglösheten som bundsförvant!

Sedan kommer Herren bryta det sista sjunde sigillet och då blev det tyst i himlen och där framträder sju änglar som står inför Gud. Åt dem gavs sju basuner och en annan ängel träder fram vid altaret och han har i sin hand rökelsekar av guld där de heligas böner och röken från rökelsen med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud.

Då tog ängeln och fyllde det med eld och kastade ner det på jorden och då blev det dån, åska och blixtrar och en stor jordbävning. Då gjorde änglarna sig redo för att blåsa i de sju basunerna ”Ve, ve, ve” över de som bor på jorden. Den femte ängeln blåste i sin basun och en stjärna föll från himlen ner på jorden där en nyckel gavs åt honom som öppnade avgrundens brunn då solen och månen förmörkades av röken från brunnen.

Ur brunnen steg gräshoppor som var till utseendet lik hästar, beredda till strid  och på sina huvuden hade de något som liknade kronor av guld, och deras ansikten var såsom människors ansikten. De hade hår som liknade kvinnohår och deras tänder var såsom lejonens . De hade pansar såsom pansar av järn och ljudet av deras vingar var som ljudet av vagnar med många hästar som stormar fram till strid.

 De hade stjärtar som skorpioner och gaddar i deras stjärtar! Bara de människor som inte hade Guds sigill på sina pannor, där det blev dem givet att de inte skulle döda dem, utan de skulle plåga dem i fem månader och plågan var som en skorpion som när den sticker en människa. I de dagarna skall de önska sig få döden men döden skall fly ifrån dem.

Sedan skall den sjätte ängeln blåsa i sin basun och där släppa lös de fyra änglarna som är bundna vid den stora floden Eufrat genom att döda tredjedelen av människorna. Men resten som är kvar av människorna som inte blivit dräpta av dessa plågor slutade inte att förbanna och fortsatte att tillbe onda andar där man inte omvände sig från sitt mördande eller trolldomskonster eller från sin otukt och från sina stölder.

Sedan så utgjutes de sju vredes skålarna över jorden med alla dess hemska plågor där jag tror är början på sigillen och där den första hästens framträdande är antikrist och att skålarna och plågorna är slutet på Guds vrede.

När den sjunde ängeln till sist hörs blåsa i sin basun skall Guds hemlighet vara fullbordad för sina tjänare profeterna. Det jag nu skriver är inte är i kronologisk följd och det är så mycket annat i så många delar i Guds ord man kan sätta sig in i och detta jag skriver är ett sådant. Att tolka skriften med Andens hjälp, att begrunda och låta Herren uppenbara sin vilja för de som det är givet och att lyssna och förstå det som sker i dessa dagar av ondska.

Upp.13 Det kommer ett vilddjur som stiger upp ur folkhavet och det hade sju huvuden och tio horn och på sina huvuden det hädiska namnet. Vilddjuret var likt en leopard och dess fötter som en björns och dess mun som ett lejons mun och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt. Ett av dess huvuden var liksom sårat till döds men dess dödliga sår blev läkt och hela jorden förundrade sig över vilddjuret.

Det har under världens gång varit tre stora riken på denna jord och detta som det för Daniel uppenbarades där det talas om dessa riken så skulle jag tolka det som om lejonet vara det Babyloniska riket som var det första stora riket i världen och det är mycket möjligt att det är lejonet som beskrivs.

Det andra stora riket är Persien Medien som likaså är Björnen. Sedan så har vi till sist Leoparden som är Grekland och Alexander den store och av alla dessa riken har aldrig någon någonsin försvunnit ur världshistorien utan lever vidare i andra skepnader av stater och riken.

Det skall uppstå ett fjärde djur, ett övermåttan förskräckligt och fruktansvärt som är det fjärde och sista riket på denna jord, innan tusenårsriket träder fram med Herren. Det är vad jag kan se, det forna stora Babyloniska riket med Nimrod som var den första härskaren på jorden av detta sataniska rike som håller på att forma sig starkt idag genom lögner och svek där folken ger sitt medgivande till allt som nu händer och sker i vår värld.

Det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn. Men mellan de andra hornen sköt ett upp, ett litet ”antikrist”, där vilket tre av de förra hornen blev bortstötta av de tio hornen på dess huvud och där tre andra föll av och det hornet hade ögon och en mun som talade stora ord och var större än de övriga.

De tio hornen är tio konungar som skall uppstå och efter dem uppstår en annan som är olik de förra och som skall slå ner tre konungar och det är han som är antikrist som skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar och det skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid och det är tre och ett halvt år som det beskrivs i Daniels bok och i upp boken13:5 som är fyrtiotvå månader.

Det riket som var det första riket på jorden Babylon skall bli det sista återuppståndna riket på denna jord, denna förebild som alla globalister och (samhällsbyggare frimurare) har som sitt stora  föredöme och där är vi nu så nära vi kan komma.

Det jag också ser är att Herren verkar oftast genom olika cyklingsperioder där det oftast handlar om en sjuårig period och början på denna Guds sjuåriga slut period får mig att i Anden säga att vi då går in i vedermödan med Guds medgivande för vredesdomen på jorden! 

Då skulle det vara de tre och ett halvt år av den första delen av de sju åren där vi kommer att se AI och ett kontrollsamhället eskalera fram sitt fula tryne och där de som inte har underordnat sig och snällt iakttagit de drakoniska villkoren inte kommer att kunna sälja eller köpa. När antikrist som blivit sårad till döds i de stridigheter som varit med de kungar som blivit bortstötta och där människor som då kommer att se antikrist uppstå igen från det döda som är en liknelse och ett efterhärmande till Jesu uppståndelse från de döda.

(Det döds sår som har blivit läkt skall då hela jorden se på och där stå förundrande över vilddjuret!) De som alltså inte böjer sig för antikrist kommer då att vara frikopplade från detta sataniska ”system” och rike utan att kunna köpa eller sälja.

En förföljelse av de Kristna kommer att bli en sann verklighet och det blir utan dess like en tid som många kommer att tycka är en väldigt bra tid men de skall sedermera komma att slaktas och de skall då se hur grundlurade de blivit som satt hela sitt liv till denna slav stat och rike och där antikrist regerar.

Sedan de sista tre och ett halvt åren kommer det att bli oerhört förödande, och det har aldrig varit en sådan fruktansvärd tid på denna jord och om inte Herren satte ett stopp för denna slakt så skulle det inte finnas någon levande människa kvar på denna jord.

En Herrens dag kommer då man skall utskifta byte då skall Herren församla alla folk till strid mot Jerusalem och staden skall intas och husen skall plundras och kvinnorna skändas. Hälften av folken i staden skall föras bort i fångenskap och där två tredjedelar av det Judiska folket skall utrotas och förgås och endast en tredjedel skall där lämnas kvar.

Men återstoden skall inte bli utrotade ur staden för Herren själv skall sätta sina fötter på Oljeberget gentemot Jerusalem österut och Oljeberget skall rämna mitt itu mot öster och väster till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder.

Då skall de kvarvarande judarna fly ned i dalen mellan bergen (där du klippa brast för mig och jag gömde mig i dig) och på den dagen  skall ljuset  bli borttaget och himlaljusen skall då förmörkas. Det blir en dag som är ensam i sitt slag och som är känd av Herren, en dag då det varken är dag eller natt, en dag då det blir ljust när aftonen kommer.

Det är den dagen som vi väntar på då vi skall möta Honom på skyarna och få vara med i Jerusalem denna stora underbara dag då Herren dömer de som inte gjort sina kläder vita i lammets blod.

Ve dem som kalla det onda gott och det goda ont, dem som göra mörkret till ljus och ljus till mörker, dem som göra surt till sött och sött till surt! Jag säger detta till er alla som kallar sig kristna där omvändelsen uteblir och där egenrättfärdigheten är er till skam!

Ni hör alltjämt, men förstår intet; ni ser alltjämt, men förnimmer intet Förstocka detta folks hjärta och tillslut dess öron och förblinda dess ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli helade! Detta är idag en sann verklighet där kristenheten befinner sig i sitt andliga sjuka tillstånd!

Allt har sin börjar i våra hjärtan innan det manifesterar sig i det fysiska!

Det är inte jag som dömer utan det är enbart Herren som gör det och nu går svärdet rakt igenom hela kristenheten och det är som jag skrivit om i ett tidigare inlägg att Herrens ande flytt från många kristna där de är omedvetna om att antikrists ande regerar och utövar sitt välde i det tempel som den helige ande tidigare besuttit som sitt eget tempel i våra liv. 

Paulus beskriver i 2 Tess att vi är ett Guds tempel som är bärande av den Helige Ande och som i den grekiska grundtexten kallas (Naos) där vi är ett Guds tempel där Paulus talar om Guds Ande som bor i oss troende nio gånger i bibeln.

Däremot så talas det om ett tempel som i grekiska grundtexten kallas (Hieron) där Paulus beskriver ett fysiskt tempel femtionio gånger och sedan skriver att nu vet ni vad som hindrar så att han först kan uppenbaras i sin egen tid.

För laglöshetens hemlighet är redan verksam men bara till dess att han som nu hindras har tagits bort. Detta är det som Herren uppenbarade för mig där den helige ande röjs ur vägen genom den kristnes svek, och otrohet och synd mot Gud som Herren visade mig för många år sedan. Då skall den laglöse uppenbaras han som Herren skall döda med sin muns anda och förgöra vid sin synliga återkomst.

/Jan-Åke Henriksson

/Anji

Välja att dö?

https://alltombibeln.se/bibelfragan/valjado.htm

Fråga: Antingen följer vi Guds lag och kommer till himlen eller så följer vi den inte och kommer till en evighet utan gemenskap med gud. Bara tanken skrämmer mig, för ingen kan vara 100% säker på att hamna rätt hur kristen man än är. Man måste helt enkelt tro att man kommer rätt. Men tänk om man verkligen vill dö, om man inte vill leva vidare varken i himlen eller utanför utan upplösas fullständigt. Är det möjligt? Ofta hör man pastorer säga att ”vi måste nå ut med evangelium för att människorna inte ska gå förlorade”. Jag tycker att det är ett direkt felaktigt påstående eftersom ingen vet. (M.Ö.)

Svar: Jesu uppståndelse är beviset för att han talade sanning. Som Paulus sa: om inte Jesus uppstod så är hela tron på honom meningslös. Det är just Jesu uppståndelse som gör kristendomen till någonting mer än en vishetslära och Jesus till något mer än en vishetslärare. Den bevisar att Jesus var och är Kristus, Guds son, och att hans ord är sanning.

Enligt Jesus finns det bara två alternativ (och det är ju ganska logiskt) – evigt liv och evig död. Några ”mellanting” kan inte finnas. Alternativen är att leva eller inte leva. Liv eller död.

Liv är medvetande, känslor, personlighet, upplevelser etc – oavsett om vi lever i fysisk gestalt (som nu på jorden) eller i andlig gestalt (efter uppståndelsen).

Död är motsatsen till liv. Inget medvetande. Inga känslor. Ingen personlighet. Inga upplevelser. Ingenting.

När vi är döda existerar vi inte. Vår livsande har återvänt till Gud och vår kropp, vår hjärna, vårt psyke, vår personlighet, våra tankar – allt detta som är vårt ”jag” – är utslocknat. När vi inte existerar kan vi inte uppleva att vi inte existerar.

När man talar om att människor ”går förlorade” så menar man att de går miste om det som är varje människas rättighet, nämligen ett evigt liv. Det eviga livet är ju inte någonting som bara är några få fromma människor förunnat, utan något som Gud har avsett för varenda mänsklig individ som någonsin funnits. Precis som han har avsett att den organism som döljer sig i en puppa ska förvandlas till en fjäril. Men om någonting händer med puppan så att den aldrig blir en fjäril, så har den ”gått förlorad”. Den nådde aldrig sitt mål. Den blev aldrig mer än en puppa.

På samma sätt är det vårt mål att bli Guds avbilder – Guds barn – men om vi inte vill, så är det ingen som tvingar oss. Om vi väljer att inte tacka ja till Guds erbjudande om att få uppstå till evigt liv, utan väljer att förbli döda, så blir det här fysiska livet som jordmänniskor allt och vi når aldrig vårt mål. Vi ”går förlorade”.

Thor-Leif Strindberg

/Anji

https://www.alltombibeln.se/bibelfakta/kvinnoribibeln.htm

I länken kan du läsa från sidan 'Allt om Bibeln', och där läser

du om Kvinnorna i bibeln, vilka var de och vad gjorde de?

Mycket intressant.

/Anji

GUDS TID, ja den är BÄST!

GUDS TID tål att VÄNTAS PÅ!

Jag har väntat i åratal på vissa saker, på att det ska ske.... det gjorde det! I GUDS TID! DET Jag visste att det skulle kunna ske, ja det hände!  Gud är god! Vågar du tro?

Det är fruktansvärt jobbigt att VÄNTA på GUD! MEN  det är VÄRT ALLT!!

LYCKA?  Vad är det------

DET BÄSTA ÄR:   GUDS KÄRLEK i mitt liv, GUDS välsignelser, Att få TRO!, att få leva nära honom.

/Anji

/Anji