Han  lever

Senaste inläggen

Av Anji - 10 februari 2014 21:24

Hej ni som kikar in på min blogg.
Sist jag skrev var i Juni 2013. Lång tid har gått och jag kämpar fortfarande. Jag blev ju sambo med den som jag älskade 2012 i maj. Vi hade det väldigt bra med varandra och vi reste och var ute i världen. Då menar jag ute med folk och festade mycket, krogen och åkte på resor med vänner som drack väldigt och jag kom in i den svängen. Han gillade inte mina Jesus bilder och citat på väggarna, jag blev ombedd att ta ner dom, la min Bibel i en hylla och den fick inte läsas. Jag bad när jag var ensam och kristen musik fick inte spelas. Jag levde nu i världen. Jag blev en som alla andra, jag blev förändrad och min ätstörning blev värre igen.
Jag kände att varför skall jag skriva är jag har fötterna i världens värld och inte i Jesu värld bara när jag var ensam. Jag slutade blogga. Livet passerade med väldigt mycket träning, festande och väldigt mycket serie tittande framför tv:n. 


4 Aug 2013, en sommardag så satt vi i soffan och han tittade på mig och jag på honom.
Anji hör jag en röst, och i den sekunden stänger jag av allt. Jag kände att nu går min värld samman. Jag går sönder inombords. Jag hade rätt, allt föll, jag gick sönder igen. jag blev sviken igen av den jag älskade, jag blev lämnad och nästan hatad av den jag trodde jag älskade. Innan vi satt i soffan så kramades vi i köket medans doften av kaffet var på och väntade på att det skulle bli klart. Då var allt bra. Natten till den dagen jag gick sönder så sa han godnatt fina, jag älskar dig. Men varför sa han så när han ändå visste att han skulle lämna mig.
Vi levde med varandra några veckor under samma tak, vi sov i samma säng men vi pratade knappt med varandra, han tittade inte ens på mig.


Efter en månad flyttade jag alla mina saker till ett förråd. Jag sökte lägenhet 6 timmar om dagen innan dess. Sen fick jag efter en månad en lägenhet men fick inte flytta in försen 2 januari 2014. Vilket var 6 månader.
Under dessa 6 månader gick jag mer och mer sönder, blev deprimerad, ledsen, hade ångest och jag slutade äta en en gång. Jag började dricka varje dag, en 70is om dagen samt använde droger varje dag för att dämpa mina känslor. Under dessa månaderna var jag också hemlös.


Jag sov hos två vänner lite då och då och hos min mamma ibland, då vi kom överens. Men det var inte ofta. Jag kunde inte bo där. Jag levde inte som en troende men Jesus fanns i mitt hjärta. Jag bad och tänkte på Jesus alla dagar även när jag var hög och berusad. Vilket är fel. Skrek i mitt inre att GUD nu får du hjälpa mig, snälla jag ber dig, hjälp mig, ta bort denna smärtan, Herre min Gud gör mig hel.


I dessa fall kan man undra att varför jag inte lämnade Gud? Alla andra hade ju lämnat mig, slutat älska mig, jag kände mig ivägen och var ofta ensam ute sent och var ute och gick även på nätterna och undrade var jag skulle sova. Herre min Gud varför har du övergivit mig skrek jag. Men i samma sekund hör jag. - Jag har inte lämnat dig. Suckar och börjar gråta och jag vet att han är med mig. Han är med MIG, trots allt jag gjort och tänkt. Alla misstag.
Jag var aldrig övergiven. Jag ryser när jag tänker på detta och skriver. Jag kan känna hans närvaro med mig i detta rum. Känner ingen ångest, känner mig älskad och dyrbar.


Även när världen rasar samman så finns han där. När du trodde att alla lämnat dig så är han där. När alla vänder dig ryggen så sträcker Gud ut sina armar till dig. När du trodde att alla slutat älska dig så finns det en som älskar dig. Det är Herren själv. Du är så dyrbar och så älskad och det är bara han som kan hjälpa dig ut ur mörkret och i dimman. Det är han som är ljuset. Satan har ingen makt över dig, men det kan kännas så.

Ge aldrig upp, det finns en morgondag. Det finns en framtid. För DIG med honom!


Det är februari och jag har bott i min nyrenoverade lägenhet i mer än en månad nu, jag har ett HEM. Äntligen. Jag har också hunnit operera mig och försöker tillfriskna.
Har dock inga vänner kvar men det gör inget. Jag försöker klara av dagarna och tar en dag i taget och försöker ta vara på dagarna även om det är ensamt. Framtiden är här för att stanna.
Ett avslutat kapitel och nu börjar det nya.

Blessings Anji.

ANNONS
Av Anji - 27 juni 2013 14:50


Ibland har man inga ord som kan sätta ord på smärtan och sorgen och tårarna har tagit slut.

Att vila i Herrens famn är det enda man kan göra, där kan man finna frid och bli hos honom utan tvång på att vara. Han finns för oss. Ibland orkar man inte be, han förstår det och han vet redan vad du behöver och vad ditt inre verkligen känner. Var lugn, var stilla och känn kärleken strömma in i ditt inre, få frid och energi. Du är aldrig ensam, kom ihåg det när det känns tungt.

ANNONS
Av Anji - 28 maj 2013 14:13

Jag har inte slutat blogga men har haft ett uppehåll.


Finns många av er där ute som kämpar på med olika saker och jag också men bördan är inte våran längre. Vi kan lägga bördorna och smärtan vid korset och säga tack Jesus. Jesus förändrar vårt liv och även våra tankar.

Våra tankar om hopplöshet, självförakt och hat både mot sig själv och andra kommer inte från Gud. Vi måste låta Jesus spegla oss och vara med honom. Man har tunga dagar, man kan gråta men man kan också se det gudomliga och att Jesus finns där och tar hand om oss. Tack Herre för en ny dag och hjälp oss med våra omständigheter och smärtor.

Vi måste leva fullt ut med det livet Gud gett oss, följa hans fotspår dit han vill att vi skall gå, be att han leder oss. Inget är omöjligt och med hans hjälp har vi kraften att gå vidare.


Livet kan vara väldigt orättvist. Livet kan vara så hårt att man vill dö. Tro mig, jag har varit där många gånger. Men det finns alltid en gnista ljus inom oss, Jesus ljus, om vi är villiga att släppa in honom och låta hans kärlek lysa och vårda den. Ta vara på denna dagen Gud gett dig, se dig själv i spegeln med en glädje att Jesus älskar dig och kommer även finnas vid din sida även idag och imorgon. Du är värd allt bra, all kärlek och liv.


Ta hand om er.

Av Anji - 23 mars 2013 07:29

Bibelord
Apg 4:32-37
 
Ett hjärta och en själ
 
32 Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.
33 Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla.
34 Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen
35 och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde.
36 Josef som var levit och född på Cypern och som apostlarna kallade Barnabas - det betyder Tröstens son -
37 ägde också en åker. Den sålde han och bar fram pengarna och lade dem för apostlarnas fötter.
 
/Anji

Av Anji - 9 mars 2013 09:15

Lidandets välsignelse

Det framgår tydligt av Guds Ord, att avsikten med lidandet alltid är välsignelse. Trots detta blir lidandet inte alltid till välsignelse. I lidandet gömmer sig också en stor fara. Lidandet kan göra en människa alldeles ohyggligt bitter.

Vi har mött också sådana människor. Själasörjaren kommer ofta i kontakt med människor, som blivit förhärdade av lidandet. Sådana människor är djupt beklagansvärda. De väcker nog i oss en stark känsla av motvilja, för om nu alla människor i någon mån är egocentriska, så ser den förhärdade inte längre just något annat i världen än sig själv.


Lidandet, vars ändamål var att verka en större ödmjukhet, har åstadkommit en ännu värre stolthet. Lidandet, vars ändamål var att verka som en reningseld, fick inte tillfälle att rena, utan smutsade människosjälen ännu mera. Dessa människor behöver vårt verkliga medlidande mer än några andra. Också i detta avseende ger Jobs bok oss vägledning.


Job var otvivelaktigt en mycket bitter man. Han var förbittrad på Gud därför att han inte förstod, varför han prövades så hårt. Och vännernas brist på förståelse bara ökade bitterheten i hans hjärta. Men Jobs bok slutar med att Gud genom lidandet blev honom ännu kärare än förut, så fort han lärde sig förstå, att han inte kunde fatta lidandets hemlighet.


Lidandet gömmer alltid en hemlighet, som antingen kan mjuka upp en människas hårda hjärta eller göra det ännu hårdare än förut Om människan inte ser Guds hand bakom lidandet, blir hon lätt förhärdad. Om människan inte förstår avsikten med lidandet, blir hon bitter och hjärtat blir hårdare än granit. Då kan hon vräka ur sig fruktansvärda ord både mot Gud och människor och mot hela livet.


Vi vet att Luther genomled ett sådant skede, då han trodde sig vara en av de människor, som Herren redan på förhand bestämt till förtappelse och för vilken det därför var alldeles utsiktslöst att ens söka en nådig Gud. Han var nära att förbanna Gud. Men när han blev varse Guds nådiga hand bakom lidandena och Guds nådiga avsikter med hans lidande, mjuknade hans hjärta och hans lidanden blev till välsignelse, inte endast för honom själv utan genom honom också för tusentals andra människor.


Därför, akta dig för bitterheten som för din värsta fiende. Själafienden ensam fröjdar sig, om du i Guds hand blir hård och förhärdad. Herren gläder sig, om du tar ditt lidande ur hans hand och börjar förstå, att det blivit dig sänt till välsignelse. Av människans inre ställningstagande till lidandena beror det, om de blir till välsignelse eller förbannelse. Låt oss därför förhålla oss till dem på rätt sätt.

Herre, jag erkänner inför dig, att
jag många gånger har blivit bitter,
inte endast på dig utan också på
många människor, då de som dina
redskap förorsakat mig mycken nöd.
Jag ber dig om förlåtelse för detta
mitt sinnelag och ber: Bevara mig i
dag från att bli bitter på dig eller på
människor. Ge mig nåd att stilla vila
i din hand och tro, att också de
svåraste erfarenheterna en gång
samverkar till det bästa.

Bibelord: Hebr 12: 5-12.


Från "Tröstens Gud" av Urho Muromaa.

Av Anji - 25 februari 2013 11:45

I have been burdened for those of you presently going through trials, struggles
or turmoil of soul. I want you to know that God sees you exactly where you are
and He has not forgotten you; in fact, He has been walking beside you through
your situation. He wants you to be aware of His great love for you and then He
wants this knowledge to dispel any fear gripping your heart.

We do not need to be afraid to face the valleys in our lives, for God is with
us. In the midst of these situations, He asks us to do only one thing: look to
Him. He is our rock, our strong tower and our salvation. It is only in Him that
we can hope—all other things will fail, but He is sure for all eternity.

So, while you face your trial, know that Jesus is your answer. We will have
difficulties in this life, but our great hope is in the completed work of
Christ on the cross. He has taken all sin, sickness and sorrow upon Himself. He
bears it all for us so that we may live a life of victory and hope. This
ultimate act of love was made for you in your situation; the Lord wants to show
His love and power in your life.

“Looking unto Jesus the author and finisher of our faith; who for the joy
that was set before him endured the cross” (Hebrews 12:2).

Av Anji - 11 februari 2013 12:53

"Han svarade henne icke ett ord." Matt 15:23
"Han tiger stilla i sin kärlek."  Sef 23:17
 
KANHÄNDA läsas dessa ord av något Guds barn, som just haft en förkrossande sorg, en bitter missräkning, eller som fått mottaga ett bedövande slag från ett alldeles oväntat håll. Du längtar att få höra Mästarens röst bjuda dig vara vid gott mod, men Han tiger stilla och du gripes av en hemlig förtvivlan. "Han svarade henne icke ett ord."
 
Guds ömma hjärta måste ofta lida, då Han lyssnar till alla dessa sorgsna klagorop från våra svaga, otåliga hjärtan. Vi förstå icke, att det är för vår egen skull, som Han icke alls svarar oss eller gör det på ett annat sätt, än vad vi i vår blindhet och kortsynthet skulle anse vara bäst för oss.
 
Då Jesus tiger, är Han lika vältalig, som då Han talar. Hans tystnad kan vara ett tecken, icke till ogillande, utan till bifall, och åsyfta rik välsignelse. "Varför är du så bedrövad. min själ?" Du skall få tacka Honom till och med för Hans tystnad.
 
Lyssna till en vacker dröm som en troende kvinna hade en gång för länge sedan. Hon drömde, att hon såg tre systrar i bön, och medan de knäböjde där, nalkades Mästaren dem. Då Han närmade sig den första av dem, lutade Han sig milt över henne och medan kärlekens leende strålade från Hans ansikte, talade Han till henne med tonfall likt renaste, ljuvaste musik. — Så lämnade Han henne och kom till den följande.
 
Han lade blott sin hand på det nedböjda huvudet och gav henne en gillande, kärleksfull blick. — Hastigt gick Han förbi den tredje, utan att ens stanna och skänka henne ett ögonkast eller ett ord. Kvinnan i drömmen sade vid sig själv: "Ack, huru mycket Han måste älska den första av dem! Den andra fick mottaga Hans bifall, dock utan alla de särskilda kärleksbevis den första erhöll. Den tredje däremot måste ha bedrövat Honom djupt, ty Han gav henne varken ett ord eller ens en blick."
 
"Jag undrar, vad orsaken kunde vara, att Han gjorde så stor åtskillnad mellan dem?" Medan hon sökte få klart för sig sin Herres handlingssätt, stod Han själv bredvid henne och sade: "O, kvinna, huru oriktigt har du icke tolkat mig! Den första av de knäböjande systrarna är i behov av all min ömhet och omvårdnad för att hålla sina fötter på den smala vägen. Hon behöver min kärlek, omtanke och hjälp varje stund av dagen. Dem förutan, skulle hon stiga miste och falla. — Den andra har starkare tro och djupare kärlek, och jag vet, att hon förtröstar på mig under alla förhållanden. Den tredje, vilken jag ej tycktes lägga märke till, ja rentav försumma, äger en tro och en kärlek av det mest utsökta slag.
 
Jag giver henne en hård och snabbt verkande behandling för att därigenom fostra henne för den högsta och heligaste tjänst. Hennes kännedom om mig är så innerlig, och hon litar så obetingat på mig, att hon är oberoende av ord och blickar och av varje yttre tecken till mitt gillande. Hon är varken förskräckt eller missmodig, vilka skickelser jag än låter henne möta. Hon förtröstar på mig, då den mänskliga naturen med förnuft och känslor gör uppror. Hon förstår att jag verkar i henne med evigheten i sikte, och hon vet, att det som nu ter sig oförklarligt för henne skall hon framdeles förmå fatta.
 
Jag tiger stilla i min kärlek, emedan jag älskar så högt att inga ord kunna utsäga det, ej heller kan någon människas hjärta begripa det. Jag gör det för eder skull, för att ni därigenom, lärda av Anden, skola förtrösta på mig och älska mig med en kärlek, som spontant och för kärlekens egen skull framspringer ur hjärtat.''
 
Han skall göra under, om du blott vill lära dig tystnadens hemlighet och tacka Honom varje gång Han undanhåller dig sina gåvor för att du därigenom må bättre lära känna och älska Givaren.
 
--------------------------------------------------------------------------------
Från: "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.

Av Anji - 9 januari 2013 11:50

Han vill göra oss starka
I Psalm 102 i Psaltaren läser vi: “Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.”

Alla som ligger på smärtans läger får erfara något dylikt. I all synnerhet blir sömnlösheten en tung börda att bära. Och dock är inte den egentliga sömnlösheten, enligt läkarna, så farlig som den fruktan och spänning som orsakar sömnlöshet. Sömnlösheten för med sig själslig trötthet, och denna trötthet gör i sin tur sjukbädden svårare. Job kunde gott ha yttrat vad vi citerat från Psaltaren. Han led inte bara av sömnlöshet utan även av mardrömmar. Han anklagar Herren för att Herren också pinar honom med skräckdrömmar. Men satsens senare del passar lika väl in på honom. Job kände sig outsägligt ensam. Barnen hade dött. Hustrun förstod honom inte. Vännerna blev allt mera främmande. Tidvis tyckte han sig mol allena, övergiven också av Gud.

 

En sådan själens stora ensamhet tycks också höra till Guds uppfostringsmetoder. Var och en som i någon mån fått uppleva detta, vet, att det är så. Vart syftar Herren, då han mången gång för oss in i en stor ensamhet på sjukbädden? Han vill göra oss starka. Många kan nog förefalla starka, så länge de är tillsammans med andra, men när ensamheten drabbar dem, märker de snart, att deras styrka bara berodde på att de fick stöd av andra.

Herren för oss in i ensamheten för att göra oss så starka, att vi inte är beroende av stöd från människorna omkring oss. Kanske många av oss också har erfarit detta efter ett sådant skede i vårt liv. Du har kommit ut ur lidandets eldprov mindre beroende av människor än förr och självständigare än förut. Frukta därför inte heller för den erfarenheten, att du får känna dig mycket ensam. Den känslan är annars inte alls så sällsynt som många tror. Det finns ett stort antal ensamma människor i världen, och de flesta klagar över sin ensamhet.

Herren vill fostra dig till en sådan människa, som inte klagar över sin ensamhet utan förhåller sig till den med full förståelse. Han försöker lära dig att leva i absolut beroende av honom, men det lär du dig inte, förrän alla stöd och kryckor tas ifrån dig och du måste stå på egna ben. När du lärt dig leva i absolut beroende av Gud, blir du fri från människoslaveri. Du lägger inte längre så stor vikt vid vad människorna säger om dig. Det är viktigast för dig att veta, vad Herren tänker om dig. Och på det sättet anpassar du dina steg efter Jesu Kristi steg. Men den som vill vandra i Jesu Kristi fotspår, måste alltid vara villig att också vandra mycket ensam. Och pinolägret kan just stärka dig i en sådan självständighet.
Herre, jag tackar dig, att du vill fostra mig till en sådan människa, som helt och hållet och i allt sätter sin lit till dig ensam. Tack, att du vill befria mig från människoslaveri och göra mig till en sådan människa, som bara lyssnar till din stämma och följer endast dig. Stärk mig i min stora ensamhet, så att jag blir ett bättre redskap i din hand.
Bibelord: Jes 40: 27-31. Joh 16: 21-22.


Presentation


Anji red här. 30 år och skriver om Jesus Kristus. Låt min blogg uppmuntra dig!

Vet en del om livet. Sorg och smärta. Ångest, depression, missbruk, ensamhet ,tårar, ätstörningar och självskadebeteende. Eftersom jag levt med det själv i många många år.

Omröstning

Har du semester nu?
 Nej, har redan haft min
 Min börjar snart
 Har ingen semester
 Jobbar inte
 Den var alldeles för kort

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Anji

Min Gästbok. Välkommen!

Följ bloggen

Följ Han  lever med Blogkeen
Följ Han  lever med Bloglovin'

Prövningar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se